Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hå kors, ho* vet inte te* sej ett fen, det fattiga
lifvet!» skrek Karin som förut.
»Tocke* förbaskade elände!» svor Anders Jonsson till
och slängde räfsan ifrån sig, så att några pinnar röko af.
»Det ska just hända mig tocke här, och det när en har
som brådast med rågen!»
»Det vore fäll bäst te’ låta Anna springa hem och
säga te* att di kommer hit med skrinda*, så en får forsla
hem*ena!» ropade Karin, som höll på att badda Linas
huf-vud, hals och bröst, med vatten ur en kopparflaska.
»Asch nej, inte behöfs det tocke amberad!» svarade
fadern. »Ho* kvicknar fäll ve* igen, när ho* får ligga och
ta* igen sig en stund.»
Därmed gick han tillbaka till skörden med den trasiga
räfsan på axeln.
»Den där frågar då hvarken efter hustru eller barn,
bara han ä* god te* få in rågen!» sade Karin harmset till
tfe andra flickorna, medan de ansträngde sig att få lif i
Lina igen.
Slutligen lyckades det; men när hon väl vaknade upp
igen, kände hon sig så matt och eländig att skrindan måste
skickas efter, hvarpå hon bäddades ned i den och fördes
hem till den förskräckta modern, som var af en helt annan
natur än den hårdhjärtade och skördeifrige Anders
Jonsson. Och när mor Lovisa väl fått dottern i säng, var
det första hon gjorde att få tag i Fiskar-Olles pojke och
skicka honom midt öfver ön efter kloka Maja i Gäddviken,
säga henne hur det var fatt och be henne för all del inte
glömma bort ätt taga »stöppannan» med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
