Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kommer se’n, det!» svarade Maja och kastade
en hastig blick på Lovisa, som nickade helt omärkligt*
liksom till tecken af godt samförstånd. Därpå återtog
hon helt långsamt, som om hon haft svårt att läsa sig
till hvad hon ville veta: »Sir Jonsson den där raka biten,
som ligger på ena sida* och har liksom en hufve^nopp
me* en hatt på?»
»Jaa, nog sir jag den!» svarade Jonsson och tittade
St motsatta hållet. »Ä* de* meklamente, det då?»
»Det kunde allt hitta på och hända, det,» fortfor Maja,
»och om jag inte sir alldeles för tokigt, så ä* det inte mer
och inte mindre än en karl, som ligger te’ huse’!»
»Hå kors i alla’ tider! Ge’ mej si!» ropade mor
Lovisa lifligt och böjde sig fram öfver spilkummen.
»Ja, ser I inte där, mor Lovisa, att han vänder
huf-vet rakt åt hjärteklumpen där bortnas?»
»Ja, ta’ mej dalern gör han inte ock!» ropade Lovisa
allt mer och mer intresserad af hvad hon trodde sig se.
»Syns det om han har någe* ock?» frågade Anders
Jonsson med spefull ton. »För annars är det fäll inte
värdt att han omakar sej!»
»Åja, utan ä’ han inte,» svarade Maja; »och om det
ock skulle så vara, så gjorde det fäll ingenting, när han
kommer te* rikaste bond’ på hela ön.»
Anders Jonsson var lika litet som någon annan
dödlig okänslig för smicker, och han kunde inte låta bli att
stryka sig om hakan med själfförnöjd min; men som han
började ana satans list, återtog han genast med betydligt
kärfvare ton än förut:
»Prata nu inte focke*, utan tala hellre om hvad en
ska göra för te’ få jäntan på bena igen.»
»Det ä* just det vi ska titta efter nu!» sade Maja
försiktigt och kastade en hastig blick på mor Lovisa, som
fortfarande stod försjunken i betraktande af spilkummen.
»Ni kan ju göra det då, medan jag går ut och ser
efter att di har skött om hästarna ordentligt,» svarade
Jonsson och gick sin väg med ovanlig brådska, som om
han varit rädd för att någon skulle vilja hindra honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
