Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mytliga än egentligen uttryck för något starkare missnöje.
Längre uppåt land lågo ladugårdshusen och logen
rödmålade och litet snedvridna, därför att terrängen där var
tämligen sluttande och jordmånen lös; men stodo gjorde
|de ändå och gåfvo godt skydd åt de två korna, den enda
gamla hästen, en stutkalf och fem, sex får, hvilka utgjorde
hela kreatursbesättningen på Skärlöga. Lägger man till
jde nu nämnda inbyggarna fem stycken hönor utan tupp,
en gammal svart katt, en hundvalp och en tam skata^
som hade slagit ner sig ur boet som unge och skadat ena
vingen på sig, men nu, sedan hon fått den lagad igen,
inte brytt sig om att flyga bort, så har man därmed räknat
upp Österbergs hela hushåll där ute på ön. Han hade
nög haft en dräng också, men den hade på vårsidan gifvit
sig af till Skeppsholmen och blifvit matros, sedan hans
företrädare året förut tagit hyra på en skonare och dennes
företrädare åter fått det infallet att försöka sin lycka i Amerika.
»Di ä’ rakt som di hade fått kvicksilfver i kroppen på
sig, skärgårdspojka!» hade då österberg sagt,-i
dethanval-kat bussen åt ena sidan; »så nu tror jag rakt åf att en får ta
och städsla sig en fastlänning för te få behålla’n kvar!»
»Jesses nej då, far! Hvad tänker du på? Ska du
to hit en estlänning nu också!» ropade då gumman, som
hörde litet illa. »Di ä’ ju så’na vilda ena,% så!»
»Fastlänning, sa’ jag!» ropade Österberg tillbaka och
höjde rösten. »Di brukar då inte vara så värst kvicka
te* röra på sig, har jag hört folk säga.»
»Ja, men di ä’ inte sjövana!» återtog gumman och
skakade på hufvudet. »Och hur ska det då bära te* med
fisket för dig, far?»
»Hå, han får fäll vänja sig,» svarade Österberg lugnt,
»så har jag fått gjort och di andra med!»
»Och så lär di ska vara så envetna, och inte vill di
äta strömming!»
»Blir di hungriga, så går nog det me*, tänker jag,»
menade Österberg trankilt som vanligt: »och när jag nu
far te’ stan med siken, så tänkte jag få fast i någon som
kunde passa.»
»Ja, men ta inte nå’n ung spoling, det säjer jag dej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
