Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfver jag inte svälta ihjäl i natt, och inte i morron
heller, om det också inte skulle bli något vidare allvar
med den här tjänsten, och litet schåargöra kan man
alltid få sig här och där fast det varit tunt on^et i den
här veckan.»
»Ingenting att tacka för!» svarade Österberg mera af
gammal vana än med någon allvarligare mening. »Men
har inte Pålson någon människa alls, som kan rekomdera
sig, ifall jag nu skulle... ?»
»Nej, ingen ann* än befälhafvaren på Rindön, där jag
varit som försvarslös!» svarade Pålson i samma trötta ton
som förut.
»Ja, inte kan jag ta och söka opp den! Men om jag
nu skulle ta Pålson me mjg på försök — hur ä* det, ä’
han någe sjövan åf sig, må tro?»
»Nog har jag rott passbåten mellan Vaxholm och
fästningen allti’!» svarade Pålson, utan att Österberg så noga
kunde veta om han sade det på gyckel eller om det var
hans allvar.
»Nå ja, det ä* då inte just så värst krångligt,»
menade Österberg och klådde sig bakom örat; »men nu
mente jag om Pålson har varit me* om vintemot och annat
skärgårdsfiske!»
»Nej, det har jag inte; men det är väl inte värre te
lära sej det än te lära sej svälta, kan jag tro.»
De orden slogo österberg, för han tyckte att de
vittnade godt om karlens villighet att göra nytta för sig.
Han smuttade långsamt på innehållet i kaffekoppen och
tittade då och då på sin gäst midt öfver bordet. Hvar
gång han satte ifrån sig koppen, öppnade han munnen som
om han velat fråga någonting, men så blef det bara ett
»hm!» som kom fram, och så tog han det vanliga rådet
bakom örat igen. När detta fortgått en stund, lutade
Pålson aig litet framåt emot österberg och sade, i det
ett nästan omärkligt leende spelade omkring mungiporna,
som nu inte längre voro så neddragna som förut:
»Det är bestämdt någonting, som herr Österberg vill
fråga mig om, är det int* det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
