Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bena, utan kryp. Jag drar så mycket jag orkar . . . så
där ja!»
Och efter många och långa ansträngningar hade
gumman honom slutligen inne i farstun och kunde stänga igen
dörren om dem alla tre, ty katten hade också skyndat sig
in och satt nu uppkrupen i spiseln och försökte så godt
han kunde att få snön ur pälsen på sig. Därifrån såg
han nu med vidöppna ögon hur gumman Oreta fick
Pålson, halft dragen och halft krypande efter sig in i stugan,
där hon drog af honom de våta ytterplaggen och, glömsk
af alla betänkligheter i afseende på kön, äfven de andra
och hur hon, försiktig och van att behandla sådana som
varit ute i kyla och oväder, noga aktade sig för att få
honom nära spiseln, innan hon först gnidit och frotterat
honom varm, något som Pålson, svag och halft vanmäktig
som han var, gjorde fåfänga försök att motsätta sig.
»Det vet jag visst!» utbrast gumman i det hon gned
och bultade honom. »Jag är ju så gammal så jag kan
Vara mor åt’en, och nog måtte jag väl veta hur en karl
ser ut! Men säg mig nu, Pålson, om han har så mycket
reda på sig, hvar ä* di andra?»
»Di ä’ kvar på Blidön», svarade Pålson knappt
hörbart, i det han kraftlös och matt öfverlämnade sig åt
hennes omsorger.
»Nå, Gud vare tack och lof för det då!» suckade
gumman med hjärtat fullt af glädje och tacksamhet. »Men
hur i alla tider har Pålson burit sig åt att komma ut för
det här eländet då?»
»Jag ville inte vara kvar, och inte ville jag att mor
skulle sitta här ensammen och vara orolig,» svarade
Pålson, och se’n sade han ingenting mera den kvällen, och
inte visste han heller det ringaste till sig om hur han
kommit dit, när han annandagsmorgonen vaknade i
fållbänken och såg gumman Greta sitta sofvande i en stol
borta vid spiseln, medan katten satt bredvid honom själf
på täcket och spann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
