Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ä* Pålson där? På-ål-son!»
»Här ä* jag!» hördes det som en svag återklang borta
från ladugården.
»Ska inte Pålson komma in då och få sig en tår
kaffe?» ropade gumman på nytt, sedan hon med handen
för örat mödosamt uppfattat svaret. »Det kan han
be-höfva, tycker jag!»
»Kommer strax!» svarades det på nytt, men det hörde
gumman inte alls, och orolig öfver att hon ingenting
förnam, drog hon schalen tätare om sig och gaf sig af ner
till ladugården, där dörren stod på glänt och snön endast
var undanskottad på ena sidan, som om någon tröttnat
midt under arbetet. När hon kom in, såg hon vid den
gråa dagern där inne att korna stodo och mumsade på
sitt hö och att hönsen redan käbblade om sitt korn, men
Pålson kunde hon först inte upptäcka. Slutligen fick hon
likväl sikte på honom, där han satt på en klisäck borta i
mörkaste vrån bredvid väggen till fårkätten, satt med ut*
sträckta ben och skofveln1 i hand, lutande ryggen mot
väggen och blek som ett lik. Det klack till i gumman och
hon skyndade fram till honom så fort hon förmådde.
»Hur i Herrans namn ä* det fatt, kära Pålson?»
frågade hon, i det hon böjde sig ned emot honom.
»Hå, jag blef bara lite trött utaf skottningen!»
svarade han långsamt och försökte resa sig upp.
»Hvad skulle han sta* med det då för? Det kunne
väl ha vurp te längre fram på da’n!»
»Hur skulle mor då ha kommi1 te lagåln?»
»Hå, jag hade väl fått frakta mig så godt jag kunna*!
Men ta i mig nu och försök på te stiga opp, så Pålson
får komma in i värmen igen!»
Och med gummans tillhjälp kom han verkligen på
fotter, men hade hon inte fått så stadigt tag om honom
som hon fick, så hade han bestämdt ramlat omkull igen.
»Jag ä’ bara litet yr i hufv^t,» sade han och
torkade sig med afviga handen i pannan, där kallsvetten
bröt fram, »men det går väl öfver, när jag fått litet i mig.»
Och långsamt gick det att komma in, men slutligen
hade gumman fått honom med sig in i stugan och ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
