- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
114

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det behöfs inga häimtningar! Du måtte riktigt tro, att jag
ä’ barn på nytt, du.»

»Nej, men si, om det. hände frun någonting, så skulle
jag bli så ledsen, så •... för si, när man ä* gammal som
frun, så . . .»

»Det vet jag visst! Jag a* inte så lastgammal, att
jag inte kan sköta mig själf! Hjälp mig på med
ga-loscherna nu, och stå inte där och titta i kors på ljuset
iså att tårarna kommer i ögonen på dig! Adja, adjö, och
akta att ingen tar bort dig och mamsell, medan jag ä*
borta!»

»Ha, ha, ha!» skrattade Augusta på nytt, »så rolig
frun äJ! Mig lär min själ ingen vilja ha... och vill di ta
(mamsell, det ska vi då bli två om!»

Och ännu långt efter sedan gumman kommit ut på
gatan, skrattade Augusta åt hennes sista afsked, och tyckte
att frun var så rasande rolig, hvilket likväl icke hindrade
henne att, om gumman händelsevis dröjde en kvart öfver
den Vanliga tiden, med den största oro springa till fönstret
ett par gånger i minuten för att i reflexionsspegeln se efter
om hon inte kom.

==========

4.



Bland andra den präktiga gummans meriter var
äf-ven den att hon utöfvade en efter sina tillgångar ganska
storartad välgörenhet; men icke den braskande
välgörenhet som äflas att göra väsen af sig, utan denna tysta och
stilla, som nästan älskar att dölja sig, liksom beginge den
ett fel. Det fanns i den fattiga Katarinatrakten en mängd
utblottade familjer, som Ihon alltid såg om och plockade till
inat och penningar så ofta hon kunde; men hon gaf högst
ogärna sådana tiggare, som kommo och ringde på hennes
dörr. Augusta var i det afseendet mycket hjärtnupnare
än gumman själf, och när det ringde vid järndörren och
någon fattig stackare .uppenbarade sig, kom hon alltid in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free