Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var... jaha, 98 var det... var det alldeles rasande.
Utanför vår port stod just en gammal oljelykta, just ett
tocke där vargöga, som det ännu finns här uppåt söder,
men som lyste om möjligt ännu sämre än våra göra, och
som min far var borta på en klubb dit han ibland brukade
gå öm kvällarna, hade jag inte brytt mig om att tända
ljus, utan satt vid fönstret och stickade på en strumpa
vid skenet af lyktan. Vår enda piga, en fet och trind
bondjänta från Riigen, var ute i köket och lagade till
kvälls-varden åt min far; ty den åt han aldrig ute, utan kom
alltid hem på slaget åtta, så säkert att man utan tvekan
kunde ställa sitt ur efter honom. Jag var så van att höra
de säkra slagen af hans jämskodda käpp emot stenarna
långt nere på gatan, så att jag då hade god tid att tända
ljus och göra i ordning,vårt lilla kvällsbord, innan han
hunnit inom porten. Nå, bäst som jag sitter i mina
tankar ... Oud vet för resten hvad jag tänkte på, troligen
på ingenting egentligen, som ungdomen brukade då liksom
nu, får jag höra ett förfärligt väsen på gatan ner åt
hamnen. Skrik och svordomar på något främmande språk
hördes om hvarandra. Därpå hördes ett buller af
springande, en person som sprang förut, och en hel hop
förföljare efteråt; jag tyckte att de närmade sig gatan där vi
4>odde, och mycket riktigt, inom ett ögonblick ser jag en
person komma springande barhufvad förbi fönstret; men
just som han kom midt för, stupade han mot en
uppstående sten och föll rak lång emot gatan. Jag skrek till
af förskräckelse, och ämnade just skynda ut för att hjälpa
honom, i fall han slagit sig illa, då jag i hast ser ett
halft tjog druckna sjömän komma fram i full fart och
Jkasta sig öfver den fallne. Det var ett rysligt ögonblick,
som jag aldrig glömmer! Men också förgäter jag aldrig
hur den fallne mannen reste sig upp, stark som en björn
och skakade af sig de anfallande som om de varit små
hundvalpar omkring ett lejon. Jag stod där med
klappande hjärta, och alldeles andlös såg jag hur den ena
efter den andra af de anfallande kastades tillbaka med
blödande pannor från den barhufvade mannen, som tycktes
få fördubblad styrka vid hvarje anfall. Men många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
