Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill ni låta mig följa med er till sjukhuset?» frågade
jag hastigt.
»Nej, hör nu lilla mamselln;» återtog matrosen
betänksamt, i det han valkade sin buss mycket ifrigt; »det tror
jag väl inte går an ändå. För si, i kväll vet han väl ändå
inte mycket till sig. Doktorn sa att febern skulle smälla
till värre mot afton; utan ta hon breflappen så länge, lilla
mamsell, och låt mig hälsad från henne, ifall han begriper
så mycket svenska*... och så i morgon bitti när jag tittar
om^n igen, så kan jag komma in och tala om hur det ä*
fatt me^.»
Jag tog emot papperet, tackade den redlige matrosen,
som ånyo kramade min hand nästan värre än förut, hvarpå
han aflägsnade sig med en vänskapsfull nick och snart med
vaggande gång passerade förbi fönstret, gaf mig ännu en
nick som om han velat säga: »var lugn, mamsell lilla,»
och aflägsnade sig neråt gatan.
Jag stod kvar vid fönstret med det hopvikta papperet
i handen, och försänkt i så djupa tankar att jag inte märkte
huru tiden gick, förrän jag hörde min fars käpp slå emot
gatstenarna, och såg honom passera förbi fönstret i
sällskap med mässingsslagaren, hvilken dock tog afsked vid
porten och vände om åt samma håll från hvilket de
kom-mit. Jag spratt till, utvecklade det lilla papperet, läste
vid skenet af gatlyktan de tvenne orden: »Tack, Marie»*
skrifvet af en darrande hand, och hade knappast hunnit
stoppa det kära papperet i barmen, förrän min far inträdde
i rummet.
»Hvad nu, flicka, sitter du i mörkret?» sporde min
far, i det han satte ifrån sig hatt och käpp på den vanliga
stolen vid dörren; »hvad vill det säga?»
»Kära fatter!» ropade jag, i det jag skyndade emot
hlonom; »här har varit bud ifrån den där sjömannen, som
blef så illa slagen i går.»
»Jaså, och därför sitter du i mörkret?» upprepade
han kärft; »hvad har det ena med det andra att göra?»
»Ingenting, kära fatter lilla, men jag blef så ledsen.»
»Tänd på ljus nu först, så får jag höra det andra sedan.»
Sedan ljuset var tändt och luckorna skrufvade, satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
