Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så småningom börjat visa min far, att han ansåg mig
alldeles för ung och oförståndig, och några dagar innan
Gustaf kom till Stralsund, gifte han sig med en
skomakareänka som var ett duktigt och rifvande fruntimmer,
och som verkligen visade sig kunna hålla ordning både
på man och barn.
Bröllopsdagen var min far vid ett fasligt humör, och
tålde ingen, allraminst mig. De enda ord han sade mig
den dagen, var om aftonen när jag tog god natt af honom,
och de voro inte så särdeles vänliga af sig:
»Sitt där nu och vänta på din sjöfågel, tills du blir
en gammal nucka! Det är rätt åt dig!»
9.
»Och samma låt var det öfver allt,» fortsatte gumman
efter en paus på några ögonblick; »så att, hade jag varit
det minsta misstrogen af mig, nog hade Gustaf fått se sig
om efter sin fästmö, när han kommit tillbaka till Stralsund.
Men jag lät dem prata bäst de ville, ty jag käride inom
mig att endast döden kunde hindra honom att infria sitt
löfte. Den tiden var det inte så lätt som nu, då det finns
telegrafer och järnvägar, att få underrättelser ifrån
främmande land, och ofta kunde det dröja både veckor och
månader innan bref från Sverige förmådde let$ sig fram
öfver till Pommern. Jag väntade oupphörligt
underrättelser om att någon olycka inträffat, och för hvarje gång
vinden tjöt och hvisslade uti den trånga gata där vi bodde,
ryste jag djupt i mitt hjärta, och tänkte: kanske är det
just den stormilen som bäddar din kärastes graf i de vilda
vågorna därute. Men det är sjömanshustruns vanliga sätt
att tänka så, och man vänjer sig så småningom vid den
tanken också, liksom man vänjer sig vid allt här i världen.
Men en vacker morgon, när jag stod ute i köket och
gjorde i ordning frukosten åt min far — det var tämligen
sent på våren 1800, och jag hade nu nästan uppgifvit allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
