Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl inte undra på om jag känner mig litet nyfiken. Det
enda som gör mig litet rädd, så är det att de där
amerikanskorna ska vara så koketta och bortskämda, sägs det;
men de få väl ta seden där de komma, de som andra.»
Någon tid efter sedan de väntade släktingarna från
andra sidan oceanen hade kommit, träffade jag den
präktiga gumman på nytt. Hon såg då allvarligare ut än
vanligt, och på min fråga hur hon tyckte om sina kära
anförvanter, blef svaret tämligen kärft, att det var både
si och så. Flickan var visserligen bortskämd och elak
emellanåt, jnen det gick väl för sig, menade den gamla;
det var egentligen sonhustrun som inte fick nåd för
hennes ögon. Nu vet man att sonhustrur och svärmödrar i
allmänhet ha svårt att komma öfverens, äfven när
af-stånden i .språk och vanor inte äro en hundradel så stora
som fallet var här; sällan kan sonhustrun ens på något
så när sätt förverkliga det ideal af kvinna som hvarje
älskande mor tänker sig för sin son, och lika litet kan man
begära att svärmodern med alla sina små egenheter och
anspråk kan finna nåd inför sonhustruns ögon. Det var
således icke långt ifrån att schismer uppstodo, och sonen
och mannen var så till vida lycklig att han reste tillbaka
till Newyork igen, annars hade han väl emellanåt kommit
till korta som mellanpart i striden.
Jag vill inte påstå att den präktiga gumman var utan
sin orsak till den misstämning som ibland rådde i hennes
hem den vintern; men man måste också besinna att
hvil-ken gammal präktig gumma som helst kunnat bli satt ur
jämvikt genom att bli så öfvervakad som hon blef af
den försiktiga och måna svärdottern.
»Gud förlåte mig!» brukade gumman ibland säga, när
hon tyckte att det gick för långt med noggrannheten, »tror
jag att hon tänker börja räkna sockerbitarna i skålen i
rappet, och brödbitarna i korgen. Se’n kommer väl turen
till kaffebönorna!»
»Ha ha ha, så rolig frun ä’!» skrattade Augusta på
sitt vanliga sätt; »bönorna å* ju malda, vet jag!»
»Nå så räknar hon väl smulorna då!» snäste gumman
allt mera förargad. »Nog måtte det väl i Herrans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
