Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när något brast eller fattades, var han som en lössläppt
vilde när det rådde lugn ute på sjön och när det vid
helgerna reddes fest i de enkla stugorna. Och inom
staden — hur lefde han inte där? Var det inte i friskt
Iminne ännu ute på ön, när han skulle gifta sig med en
flicka ifrån Sandhamn, och när han skaffade sig fyra
dagars permission för att fara in till staden och göra
uppköp för bröllopet, hvilket skulle stå hos fyrmästaren,
som var farbror till flickan?
Och de fyra dagarna gingo — och fyra till och
ingen Österman kom! Och ändtligen på nionde dagen,
när bud hade gått med förbifarande ångbåtar in till
staden, när fästmön redan farit hem igen och när
fyrmästaren var ursinnig och svor på, att lotsstyrelsen skulle
afsätta honom, så kom han utseglande med en åländsk
fisksump, steg i land drucken som en kaja, utan kavaj
och med sönderrifvet ansikte, hade supit upp alla
penningarna som han skulle köpa bröllopstraktering för,
hade ytterligare kommit i slagsmål och öfverfallit
polisen, hade fått låna sig penningar att betala plikten med
odi kom nu hem nästan blott och bar — skrek om att
han gaf flickan så många som flögo och åkte och vände,
när han fått veta att hon förut varit förlofvad med en
målargesäll, ställde till slagsmål på ön med de andra
lotsarna, och sedan, när det på eftermidnatten blåste
upp en stickande nordvästlig storm, kastade han sig*
drucken som han var, ner i lotsbåten och gaf sig af ut
till en brigg som höll på att af strömmen sättas ner på
grundbrotten och förde dn den i smult vatten bakom
ön, fastän själfva mästerlotsen påstod att det var så
omöjligt som att ta’ iner månen.
Sådaina där bragder hade Österman gjort många, och
det kufcde inte förnekas att han var en rådig och duktig
karl, eh lots som få och en målrohållare som ingen. Och
emellaft sina vilda stunder kunde han vara from och
foglig och godmodig som ett barn.
Han hade också ett stort, rundt barnansikte, som
omgafs af ett småkrusigt hår, och ögojnen sågo glada och
trohjärtade ut, fast det blänkte till i dem emellanåt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
