Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ä’ han, och spakar han sig inte, så får han allt gå där,
innan han kan vänta på nån befordran. Hade inte det
där stockholmsspektakle’ kommi emellan, så hade han väl
allt varit mästerlots länge sen — men si lotschefen var
så arg, så han ville rakt köra borfen med en gång!»
»Håhå! Det fick väl inte gå utan dom och
rannsakning ändå, tänker jag! Nog ä’ di styfva af sig,
ämbets-männema, men ser du, den allmänna meningen —»
»Nej, hör du, bror Holm! Är det meningen att vi
ska gräla igen! Annars tror jag det är klokast att vi
håller oss ifrån poletiken! Och vill du som jag, så bryter
vi opp nu och går opp te utkiken för att si hur det har
blifvit med vädret på kvällsidan! Det såg ut som det
tänkte lätta på, och ä’ det så, ska vi ha månljus framåt
åttatiden.»
»Ja, men jag tycker vi skulle brygga oss en half
till, jag! Vädret är ju lugnt, så i natt får ni nog vara i
fred, och om jag talar med Lotta, så har hon nog varmt
vatten kvar på spisen.»
»Låt henne spara det du, till finska båten har kommit,;
för jag känner på mig att vi ha1 Österman och pojken
med på’n, när han väl är här!»
»Ja du sa’ något, du, bror Lund! Då kan Österman
konung in och få Sig en skvätt med!»
»Om han ä’ sådan att han behöfver något mera, ja!»
»Tror du att? — Ja, ja, man kan då inte precis gå
i god för att men nog har. han lofva* att det inte
skulle hända mer––––-»
»Har han lof va’ dig det?» frågade lotsåldermannen
förvånad och stod kvar vid dörren med sydvästen i handen.
»Hå, om inte just mig, så kan han väl ha’ lofvat
någon annan!» svarade fyrmästaren med en slug
blinkning på ena ögat, just när de gingo förbi köksdörren.
Qamla lotsåldermannen nickade tyst och gick förut
ut på gården.
Tjockan hade verkligen lättat på, och fyren kastade
nu sitt klara ljus vidt ut öfver sjön, som låg stilla och
orörlig och knappast kunde skiljas ifrån rymden, som ännu
var molndiger och grå, utom längre bort i öster, där månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
