Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordrar af den offentliga skådebanan hela sällskapsteaterns
hemtreflighet, alla dess små behag och all dess
oefterrättlighet, och den stora konsten har derigenom
fått maka åt sig, ja, den hotar nästan att helt och
hållet försvinna.
Men man kan med ganska stor visshet instämma i
omqvädet till Sehlstedts roliga visa och säga:
»Alt det der rår tiden för»!
ty det säkra är att det är tiden, som mycket lättare
trycker sin smakprägel på skådeplatsen, än skådeplatsen
som kan uträtta något mot tidsandan. Den tvingas med
eller mot sin vilja att följa med, och när jag ser att
man tar den eller den teaterdirektionen för hufvudet för
att den inte håller den stora konsten uppe, så skulle
jag så gerna vilja säga åt både publiken och bedömarne:
»Tan er sjelfva för hufvudet, mitt herrskap! Det
är sannerligen inte ens fel att två träta.» —
I dessa enkla minnen och bilder från gamla och
nya tider vill jag söka framlägga några bevis för att,
om det i vissa fall var bättre stäldt förr, så är det
åter i andra mycket fördelaktigare nu; medan å andra
sidan åter, det, som då var idel entusiasm och
offervillighet, nu i stället har blifvit beräkning och egennytta;
— så som det alltid har varit här i verlden — upp
och ner och ner och upp.
Nu är teatern nere. Vår tid är gratismusikens
och varietéernas, — med dem kan teatern icke täfla, helt
enkelt derför att den förutsätter alltid någon sorts
andlig sjelfverksamhet hos den som åser dess föreställningar,
— något som als icke är nödvändigt när man hyllar
dess rivaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
