Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag är tjugotre år! — svarade den unge
mannen, i det han rätade ut sig ännu litet mera, — och
ännu har jag godt tillfälle att växa ett par tum.
— Men ett par tum är inte nog, herre! Herrn
får lof att växa ett qvarter minst och det gör herrn
inte! Och om herrn också växte en half aln, så blir
herrn ingen tragiker för det! Det är inte det som det
kommer an på ensamt, ser herrn! Herrn har inte de
breda dragen, den tankedigra pannan, de djupa
blixtrande ögonen, som en tragisk skådespelare behöfver! Inte
kan herrn bära en verld af smärtor och förbannelser på
de der smala axlarne; inte kan herrn taga de rigtiga
tragiska stegen med de der korta benen! Om herrn
vore fruntimmer, så vore det en helt annan sak!
Kjolarne göra hvad de kan, de hjälpa allt hvad de förmå
— det är tvärtom med pantalongerna, herre, de stjälpa
i stället! Och så är herrn ju hjulbent till på köpet;
inte går det an. — Och så har herrn utstående öron
och långa armar och för lågt hårfäste. — Duger inte,
herre! duger inte!
Föremålet för denna skonlösa och mördande kritik,
så mycket mera smärtsam som den gälde en kär och i
hans egen fantasi skäligen fullkomlig varelse, stod der
helt blek och handfallen och stirrade i den obarmhertiga
spegeln. Inte för att han på något sätt gaf den
skonlöse klandraren obetingadt rätt, långt derifrån; men han
började för första gången i sitt lif tvifla smått på sig
sjelf och sin kallelse. Att han egde alla de inre
gåfvorna derför, derom var han fullt öfvertygad; det var
ju inte möjligt att hans brinnande längtan kunnat så
föra honom bakom ljuset. Hvad han kände så varmt
och så innerligt i djupet af sin själ, det måste han ju
också kunna göra syn- och hörbart äfven för andra det
var med ett ord icke tänkbart att han så kunnat bedraga
sig sjelf.
Och alla hans vänner sedan! Alla de som vid de
muntra lagen jublat sitt bifall åt hans deklamationer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
