Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och detta gjordes på en gång så osökt och så utan
all synbar afsigt, så obesväradt och så litet utmanande,
att man synbarligen fann det hon endast tänkte på att
bredvid henne satt en kamrat, en som omfattat samma
yrke som hon, utan att hon tänkte på om denna
kamrat var en ung man eller en af hennes eget kön.
Om några ögonblick hade hon ordnat sitt hår och
vände sig på nytt till honom, i det hon utan någon
förberedelse öfverrumplade honom med följande fråga,
under det hon på honom fäste sina stora, nu allvarliga
ögon:
— Har ni egentligen råd att bjuda på kaffe, ni?
Den unge mannen blef till mods som om man
slagit öfver honom en skopa kallt vatten. Hela den
vaknande förtjusningen var med ens bortblåst, och i det
han blef röd i ansigtet som ett drypande blod,
stammade han:
— Mamsell — jag — jag — — —
— Åhja, se lagom förbluffad ut! — sade den unga
flickan skrattande, — det måtte man väl ha’ rättighet
att fråga en blifvande kamrat om! Jag låter gerna
bjuda mig af dem, som jag vet har godt om det, men
jag tycker inte om att man sätter sig i omständigheter
för min skull! Och om ni nu är rigtigt snäll, så låter
ni mig betala kaffet, för jag satt just och längtade efter
litet varmt, och jag har bestämdt bättre råd än ni!
När ni får tjugo riksdaler i veckan, så ska’ ni få bjuda
mig på ett glas champagne i stället, — det är det bästa
jag vet!
— Ja men, jag kan omöjligt inte gå in på att ni
betalar kaffet — sade den unge mannen och tog på sig
en förolämpad min, — och jag försäkrar er att jag
mycket väl kan tillåta mig den lilla utgiften.
— Hvad karlarne alltid är sturska och dumma! —
utbrast hon häftigt, — hvarför skal ni alltid bjuda oss
fruntimmer, hvarför kan inte vi lika gerna få bjuda er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
