Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hittills aflupit utan alla svårigheter och förhållandet mellan
de båda unga hade verkligen så småningom antagit
denna syskonlika förtrolighet, som gör att man lätt nog
ser bort ifrån olikheten könen emellan, för att endast
fästa sig vid likheten i åskådning och uppfattning. Det
var hittills verklig vänskap och als icke någon kurtis
mellan de båda kontrahenterna, och om Vilhelm någon
gång, påverkad af sin manliga naturs kanske helt och
hållet omedvetna dragningskraft till det qvinliga
elementet, lade någon större värma i blick och ton än hvad
vänskapen verkligen kräfde, så behöfdes det endast en
blick, eller en i sval och litet sarkastisk skiftning utsagd
anmärkning af den unga flickan, för att genast återföra
honom inom de tillbörliga skrankorna, och då han icke
var af allt för eldig eller företagsam natur i detta
afseende, så aktade han sig sedan väl för att återfalla i
ett liknande fel.
Han hade dessutom hufvudet så fullt af vilda
teaterplaner under denna tid, att det inte fans plats hvarken
der eller i hjertat för några andra tankar och känslor
än dem som rörde hans nyss började yrke, och äfven
den unga flickan tycktes på sitt håll vara upptagen af
helt andra funderingar än dem att låta deras vänskap
öfvergå till kärlek.
Men en af de sista middagarne under sejouren kom
han, ytterligt upprörd bort till det lilla huset på
tvärgatan, och fast det var en af hans favoriträtter, salt
fårbringa med brynta kålrötter, som serverades till middagen,
satt han bara och stack i maten, och kunde knapt
förmå sig till att äta ens en vanlig halfportion.
— Hur är det fatt? — frågade den vänliga
värdinan, som midt under sina beskärmelser öfver pigorna
och sina bekymmer för de stigande matpriserna, märkte
att det inte stod rätt till med hennes inackordent, —
har det händt herrn någonting ledsamt?
— Åhnej, just ingenting! — svarade Vilhelm med
denna djupa, emfatiska ton som aktörer pläga använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
