Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtärde, så angick det ingen hur mycket han tog in —
för si han bjöd alltid gudbevars, och det fast han inte
hade råd, för jag vet att min man mångfaldiga gånger
fick — men tyst min mun så får du socker — nog af,
nu ligger han der och jag undrar inte på att herrn
säger att det här usla menniskolifvet . . .
— Ja nu tänkte jag verkligen inte als på fabrikör
Hammarin, fast jag nog hörde att han lär ha dött i
går, — svarade Vilhelm, i det han pröfvade på om
ölsupan skulle smaka bättre än förrätten, — utan jag
tänkte på mig sjelf och mitt öde vid teatern!
— Ska’ herrn spela någon som är död då? —
frågade dottern hastigt i det hon med vaknadt intresse
såg på honom med stora, förvånade ögon.
— Ja gunås, det är just det jag ska’! — suckade
inackordenten vemodigt, i det han lutade på tallriken
för att inte förlora något af ölsupan, som verkligen var
både simmig och god, — och det värsta är att jag skall
dö som en stackare!
— Vaschego, — sade provisorn, i det han bjöd
Lina mera bröd.
— Nej det vill jag visst inte! — svarade Vilhelm
förargad, ty bjudningen med brödkorgen hade undfallit
honom, — och jag ska’ säga provisorn . . .
— Provisorn var artig emot mig! — inföll Lina
sarkastiskt, — och ville att jag skulle ta mera bröd!
— Jaså, det var en annan sak! Jag trodde . . .
— Tycker herrn det! — utbrast värdinnan med
ett löje som var beräknadt på att vara sött, men som
blef sötsurt i stället, ty hon var mycket svag för sin
son, och tålde inte på något sätt att man misstänkte
honom för taktlöshet eller tafatthet, kanske just derför
att dessa två voro hans svagaste sidor, — min Ludde
har alldeles för mycken takt för att . . . — men hvad
är det för en faslig roll herrn ska’ spela då?
— Det är Polonius i Hamlet! — svarade Vilhelm
med tragisk ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
