Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
middagen ville tala med honom några ord. Den unga
flickan såg mycket mystisk ut när hon helt sakta
meddelade honom detta, medan modern ett ögonblick gick
ut i köket, och provisorn af gammal vana satte fram en
stol åt sig sjelf och mumlade sitt »vaschego’» borta i
ena fönstersmygen.
När värdinnan kom in, såg hon också mystisk ut,
och under måltiden framkom hon då och då med några
halfqväfdna visor om otacksamhet och om faran af att tro
på menniskors fagra ansigten, samt undrade bland annat
om det fans någonting otacksammare och obehagligare
här i verlden, än att taga emot främmande menniskor i
inackordering, göra sig besvär och bekymmer för att
de skola ha’ det bra, och så slutligen midt i natten
väckas af att man hör fyra fötter tassa i trappan i
stället för två, och när man så på morgonen vill ha’
reda på hur saken förhåller sig, få höra att kattorna
hållit ett sådant fasligt väsen i trapporna och på vinden
att inackorderingarne inte fått sofva.
Vilhelm svarade ingenting på allt detta, han bara
åt och teg, och det fastän tuggan växte i munnen på
honom för hvar bit han tog.
Men när man slutligen steg upp från bordet, och
frun skickat ut sin dotter i något ärende i köket, blef
den unge mannen inte litet förbluffad öfver att höra
värdinnan säga med en värdighet och ett allvar, som
sjelfva domkyrkosysslomannen kunnat afundas henne, der
han låg i sin graf:
— Och det får jag säga herr Holm, att vore det
inte för att ni reser så snart, och derför att jag inte
vill ställa till skandal, så skulle hon flytta på eviga
momangen! Och det får jag säga herr Holm, att jag
ansåg herrn vara en bra mycket hyggligare karl än att
kunna bära sig åt på det sättet . . .
— Hvem? jag? — frågade Vilhelm och började
inom sig undra huruvida den hederliga frun yrade, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
