Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt rigtiga och mycket aktningsvärda, begär att synas
yngre än han är. Han har rätt dertill i alla afseenden
och skyldighet i de flesta, ty det är ju inte sig sjelf han
skall framställa, utan en helt annan. Hos den manlige
skådespelaren blir i de flesta fall manligheten för kantig
och hos den qvinliga blir mjukheten för rund. Det är
just naturens blygsamma lagom, som fattas. Sprätten
blir så ofta hvad tyskarne kalla: »ein Stutzer» och
ingenuen blir fransmännens »grande coquette» — till hvad
effekt för det hela lemnas åt läsaren sjelf att bedöma.
Gamle Blom spelade kungen, denne den inom
teaterverlden mest misskända af alla skurkar på teatern. Man
har nämligen öfverallt tagit Hamlets beskrifning på
honom för måttstocken till hvad han i yttre afseende
skall vara, nämligen en otäck, rödhårig kanalje med
lismande later och ruskig min, görande på detta sätt
Hamlets moder, drottningen, till ett rigtigt monster bland
qvinnor, som inte ens för sitt syndafall har den ursäkten,
att svågerns sinliga företräden är det som förnämligast
har lockat hennes egen sinligt anlagda natur. Ty man
får icke lemna ur sigte den, af den skarpsynte
psykologen Shakspeare, framhållna omständigheten att Hamlets
moder ännu är en qvinna i sina bästa och på samma
gång farligaste år — en qvinna på väg emot det ännu
icke på länge upphunna femtiotalet. Att Hamlet kallar
sin farbror »en Pan mot denne Herkules», hans fader,
är från hans synpunkt och med hans brinnande, sonliga
kärlek, en alldeles naturlig sak och får icke tagas strängt
efter ordalydelsen. Det är moraliskt som kungen är en
ömklig stackare, fysiskt får han icke vara det. Men
här blef han det enligt gammal schablon, och i allmänhet
har det så varit fallet vid de flesta teatrar.
Men repetitionerna fortgingo emellertid på öfligt
manér den tiden vid landsortsteatern. Man repeterade
sina kungar och öfriga figurer i öfverrock och galoscher,
med hatten på och käppen eller paraplyet i hand. Någon
kostymrepetition kom inte i fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
