Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på jorden, icke ens sjelfbevarelseinstinkten, denna väldiga
häfstång för menniskornas handlingar och planer, hindra
dem ifrån att försöka fasthålla den flyende ungdomen,
vore det också endast i det yttersta fanet af en af dess
vingpennor. Och inte kunde Vilhelm, som sjelf ännu
var ung, inse huru naturligt detta i sjelfva verket måste
synas för dem som som väl veta, att om också ungdomens
friska färger och elastiska spänstighet fattas dem, så
ega de i stället den mognare ålderns rikare erfarenhet
af lifvet och menniskorna, och kunna derför utrusta sina
skapelser med en mängd karaktäristiska drag, hvilka
för den unge ännu äro en förborgad hemlighet, och hvilka
han, huru rik hans fantasi, huru säker hans instinkt
än må vara, dock aldrig kan till fullo uppfatta eller
återgifva.
Inte kunde han föreställa sig huru bittert det skall
vara för den, som slutligen hunnit blifva herre öfver de
tekniska framställningsmedlen för sin konst, och genom
både reflexion och erfarenhet lärt känna de många
skiftningarne i menniskolynnet, när han känner att den
fysiska kraften, de yttre förutsättningarne börja svika,
just när han skulle behöfva dem som bäst, och när den
vissheten inte längre kan undanskjutas, att inga färger,
intet ljussken, ingen kostymeringskonst i verlden kan
komma rynkorna att försvinna, musklerna att svälla och
lederna att uppmjukas på nytt. Han såg endast
ytterkonturerna af saken, och det var derför ursäkligt nog
att han, när han slutligen stängde sin dörr och skyndade
bort till den glada älskarinnan, svor mellan sina tänder
öfver egenkärleken och fåfängan, hvilka alltid lägga
hinder i vägen för den uppåtsträfvande talangen. Att
han sjelf, oförsökt som han var, var mycket egenkärare
än de som han klandrade så skoningslöst, föll honom
inte ett ögonblick in.
När han kom in till Lina var hon i full färd med
att packa sin stora koffert, och hvardagskläder och
kostymdelar lågo huller om buller på bord, stolar och soffa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
