Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja men jag har läst om en tysk, tragisk
skådespelare som hette Seydelmann, som hvarken hade figur,
stämma eller utseende, och som ändå blef en stor aktör
just i den allvarliga genren. Och i Wien lär det skall
finnas en ung skådespelare som heter Levinsky . . .
— Hvad bevisar det? Att det kan lyckas kanske
en bland tusen, att genom en ovanlig energi och ett
rigtigt jättearbete, svinga sig upp till en konstnär af
betydenhet, ja det är sant; men dervidlag tänker jag
att förhållandena spela en betydligare roll än man tror.
Det kan gå för sig derute, och om man är ett snille,
men här hemma i vår lilla vrå och när man är en
vanlig menniska? Jo tack vackert! Eller kanske du är
ett snille, du, fast ingen menniska vet om det?
— Något snille är jag visst inte, men energi har
jag! — svarade Vilhelm blygsamt, — och hvad som
har lyckats för andra, kan väl också gå för sig för mig!
I synnerhet om du vill hjelpa mig, Lina!
— Jag? Hvad kan jag göra för det?
— Mycket, mycket, om du bara vill! — återtog
Vilhelm med värme, — och jag kom just hit för att
göra dig ett förslag.
— Nå, hvad skulle det vara?
— Jo först och främst att du följer med mig
tillbaka till direktören och säger att du stannar qvar,
sedan du hunnit tänka närmare på saken, och sedan du
hunnit rådgöra med din fästman!
— Fästman? — ropade Lina förvånad, och reste
sig upp i soffhörnet der hon suttit tillbakalutad, — och
det skulle vara — — ?
— Det skulle vara jag, det — om du vill ha’ mig
och om du lofvar mig att glömma den andre, och att
inte ett ögonblick mera tänka på någon Stockholmsfärd!
— svarade Vilhelm med bedjande ton, i det han fattade
hennes händer, som han hårdt tryckte i sina.
— Du är tokig! — utbrast hon, i det hon häftigt drog
tillbaka händerna ur hans, — hvad skulle det bli’ utaf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
