Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— om det gälde att återge heder och menniskors
aktning åt den som jag sjelf inte kan upprätta, derför att
förhållandena hindra mig att fullfölja min fria vilja,
hvad skulle ni då säga?
— Då skulle jag svara: att om hon komme sjelf,
fattig som hon var förut och utan all den grannlåt som
ni snärjt henne i, om hon komme med fullt uppsåt att
utplåna sitt fel genom redligt arbete i konstens tjenst,
då skulle jag vara hennes vän som förut och kanske
skulle jag då en dag kunna säga åt henne: vill du nu
bli’ min och hoppas och kämpa och kanske svälta med
mig, så kom!
Och i de orden och den enkla värdighet och sorg
med hvilka han uttalade dem, låg så mycken sann
känsla och så mycken inneboende värma, att den
ståtlige baronen mer än väl insåg att hans plan hade
misslyckats, och att här hade han icke träffat rätte mannen
för den köpenskap han hade i sigte. Det var derför
med en stum bugning som han lät honom gå, och när
dörren tillslöts efter honom, skyndade han fram till en
tapetdörr i alkoven och in i ett angränsande rum, der
en gråtande qvinna satt med hufvudet lutadt mot
väggen till skrifrummet, i det han utropade:
— Ja der hörde du sjelf! Den der »Komikern
mot sin vilja», som de kalla honom, har mera karaktär
än jag trodde! Hvad ska’ vi nu göra?
— Jag skall komma tillbaka en dag! — snyftade
hon, — och jag skall försöka att upprätta hvad jag
felat! Den verkliga konstens eld kan bränna bort värre
fläckar än mina.
Men nere på gatan kastade Vilhelm ännu en
förtviflad blick upp till fönstren i det hus, der han för
första gången känt att han inom sig bar den stora
konstens ande, om han också i hela sitt lif aldrig skulle få visa
verlden annat än den komiska maskens grinande drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
