- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
149

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring med en osäker blick; — eller också spökar
det härinne.

Och dermed påskyndade han sina steg, och kom
ner på den nu helt och hållet mörka scenen, der ett
par stora råttor utförde en stilla pas de deux nere vid
avantscenen, hvarpå de vid hans ankomst försvunno med
ett skutt ner i sufflörluckan, — ett skutt, som skulle
gjort heder åt hvilken solodansös som helst.

Premierartisterna hade nu hunnit kläda om sig, äfven
de, och den ena efter andra lemnade teatern, på hvars
bräder snart endast nattvakten gick fram och tillbaka
med långsamma, afmätta steg, till dess också han gick
upp till kamraterna på vinden, för att der med en stilla
bondtolfva fördrifva alla frestelser till sömn, — och
sedan var det tyst som i grafven i hela det stora
rummet, der nyss Wagners väldiga tonmassor hade återljudat.

2.

Jag hade kanske bort säga så godt först som sist
att det var en fredagsnatt, och att fredagen inföll på
den 13:de i månaden. Hvar och en som nånsin i sitt
lif brukat syssla med att lägga ut kort, skaka sumpigt
kaffe i en kopp, lägga ärtor under hufvudgärden,
rådfråga psykografen tills fingrarna domna, eller hälla smält
bly i en vattenkopp öfver hufvudet på en barnunge,
som skriker för tänder, vet nog hvad det vill säga.

Det säkra är att det är en mycket hotande
konstellation, för att tala med de gamla astrologerna. Det
fins menniskor som aldrig företaga sig något vigtigt på
fredagen, och som, huru frigjorda de än ställa sig gent
emot både gudomliga och menskliga lagar för öfrigt,
likväl hafva en alldeles ogemen respekt för talet tretton.
Det vore ju alldeles för gammalt och tarfligt att tala om
den förskräckelse som under århundraden fattat
menskligheten för någonting så förfärligt som att sitta tretton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free