Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de hvassa, snillrika ögonen spejande omkring sig
med diplomatisk finess och skärpa, medan blickame
klarnade och ryggen rätade ut sig då han i dörren fick
sigte på damerna.
I sjunde ledet kom först en barsk, mörkhyllt, reslig
man, iklädd lifgardets till häst lysande uniform med de
många snäckorna och snörmakerierna, med sabeln rasslande
mot golfvet och silfversporrame klingande i martialisk takt
vid de bestämda, något bullrande stegen. Bredvid honom
gick en reslig smärt man med ett fint, af mörklockigt
hår omgifvet ansigte i hvars aristokratiska oval en hög,
tankediger panna hvälfde sig öfver ett par stora,
blixtrande ögon. Det var grefve Puke och Bernhard von
Beskow, som på detta sätt, och utan att taga synnerlig
notis om hvarandra, gingo vid hvarandras sida, tydligen
företrädande två alldeles diametralt motsatta riktningar
inom teaterstyrandets svåra konst; nämligen den ene
det brutalt-autokratiska, den andre det
upplyst-konstitu-tionela, som så sällan lyckas lösa de tilltrasslade
knutarne, medan åter det första helt ogeneradt hugger
i tu dem, i stället för att med lena fingrar försöka
knyta upp dem. Det låg också ett trotsigt drag af stolt
segerglädje öfver krigarens anlete, liksom om han med
blandad tillfredsställelse och skadeglädje blickat tillbaka
på en fyraårig, namnkunnig belägring, medan deremot
öfver den fine, civile mannens panna hade lägrat sig
ett moln af krossade illusioner, och kring munnen hvilade
ett drag af trötthet och ledsnad, som talade om blott
ett enda års strid utan resultat, en strid från hvilken
han hellre tog till flykten, än ville utsätta sig för ett
nederlag, som skulle kastat en djup slagskugga öfver
hans framtid, i hvilken redan nu en af de adertons fåtöljer
hägrade för honom i idylliskt lugn.
Efter dessa två kom det åttondet ledet, i hvilket
Johan Peter Tömer och Per Vesterstrand, »den borgerlige
presidenten», gingo bredvid hvarandra i ostörd frid och
vänskap; den ene stolt bärande i sin hand ett litet skrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
