Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Alldeles rätt! — utbrast Gustaf Löwenhjelm, i
det han blef qvarsittande på sin plats, — det är också
min tanke! En skall styra teatern, liksom en skall
styra landet sjelf t, och den som styr landet bör också
styra teatern, som är en stat i smått!
— Ja men, ers exellens torde kanske veta! —
utropade Knut Bonde med sin förnäma, vårdslösa, halft
läspande stämma, i det han steg upp från stolen och
med ett vårdslöst hopp satte sig på bordskanten, — att
det fins inte mera något envälde i staten, och att det
numera är riksdagen som bestämmer öfver regeringen
liksom öfver teaterverksamheten. Det vigtigaste för
teatern är, enligt min tanke, att den har en direktör
med urbanitet nog att kunna umgås på rätta sättet med
alla! Jag talar af egen erfarenhet! Det fins kanske
ingen af er, mina herrar, som kunnat ta* folk så som
jag! Tänk bara hur jag behandlade literatörerna, kritiken,
aktörerna, riksdagsgubbarne! Körde ut dem i dag och
bjöd dem på middag i morgon, klappade den ene på
axeln, lät den andre vara närvarande vid min lever,
bestälde en pjes af den tredje, satte min gamla peruk
på den fjerde som var flintskallig, och talade på
riddar-huset med en sådan verv, att teatern fick
sjuttiofemtusen kronor om året i anslag, fast det ändå knapt
räckte till att betala uppsättningen af Profeten! Allting
beror på att teatern har en direktör, som har
samhällsställning, är rik, glad gai^on, kan ta’ folk mot deras
vilja, kan vara målsman för konsten, både på riksdagen
och i societeten, prata omkull motståndare, klappa om
små flickorna när de vilja ha påökt på lönen, hålla
aktörerna i tygeln och skaffa en repertoar som folk
springer efter! Voila la chose, mina herrar!
Och dermed hoppade han ner från bordet och satte
sig igen:
— Det der är den förste verklige grand seigneurn
efter våra tider! — sade Armfelt halfhögt till Ehrensvärd,
gom wmåleende nickade bifall, och j,ust ämnade svara,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
