Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det sköna skall afkasta något materielt god t, då det
i sjelfva verket endast kan och bör afkasta en andlig,
en estetisk och etisk vinst, som kommer hela nationen
till godo! Man må bygga tusen gånger ett nytt
operahus, man • må aldrig så väl eller illa restaurera det
gamla — det hjelper ingenting, förr än man kommer
till den sunda åsigten, att konsten är till för sin egen
skull, och att god konst aldrig kan betalas för dyrt!
— Jaja, men vi få i alla fall inte glömma att
Sverige är ett fattigt land, och att man inte får mäta
vårt folk efter samma mått som de stora kulturländernas
derute! — hördes en djup röst från ett hörn af rummet;
— dessutom tror jag för min del att hade vi en
pensionskassa, som kunde uppfylla sina förbindelser, så vore det
bättre ställt med hela teatern!
— Ja, det är nu er gamla käpphäst, kära Sandström,
— ropade Knut Bonde på sitt vanliga muntra, öfverlägsna
sätt, — men jag undrar just hvad det skulle göra till
saken? Och att Sverige är ett fattigt land, det är bara
prat! Det fins inte något folk, som har råd att lefva
så öfverc^ådigt, som svenskarne!
— Och inga som få svälta så mycket som de, i
synnerhet om de äro oförsigtiga nog att skaffa sig hustru
och barn! — inföll Dahlqvist med djup betoning.
— Ja och inte kunna rätta mun efter matsäcken!
— inföll Almlöf med skärpa i tonen, i det han rätade
upp sig i sin stol.
— Och är det så att Sverige verkligen är ett fattigt
land! — skrek Torsslow häftigt, i det han lyfte sin
kryckkäpp i vädret, — så skall det hellre slopa sin
teater, än låta den dra’ sig fram på knussel. Det är
att vilja och inte kunna, och det hjelper hvarken den
ene eller den andre! Hellre rifva ner än lappa, och
förr säga absolut nej, än ett ja med vilkor och inskränk*
ningar, det är min åsigt!
— Radikal som alltid, förstås! — hviskade Sällström
till fru Erikson som satt vänd åt fönstret i profil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
