Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckningar. Mungiporna voro något olika neddragna,
hvilket gaf mannen utseende af en satiriker, — något
som dock modererades af den korta, runda hakan, hvilken
såg ut som godmodigheten sjelf, tvåklufven som den var,
och något tillbakadragen ifrån ansigtsJinien i öfrigt.
För tillfället hade han en cigarrstump utan eld i
munnen och stod der med begge händerna i fickorna på
den nötta kavajen, med ögonen spända på
dockskådespelet framför honom, och när nu efter slutad
föreställning, och sedan hin håle fått sitt sedvanliga kok stryk,
och denna den poetiska rättvisans åtgärd hyllats af de
talrika spektatörna med en dundrande aplåd, Kasperles
qvinliga tjensteande kom fram för att på en tallrik
uppbära den altid äskade men sällan gifna, frivilliga tributen,
och med den framsträckta offerskålen stannade bredvid
honom, så flyttade han sin högra hand från kavajfickan
till fickan i de grå benkläderna, gräfde der en stund,
och utbrast sedan med en ton af obeskriflig
nonchalans och med en tvärsäker mäcenatmin, som
drastiskt och sorgligt på en gång bröt af från hans
ruinerade yttre:
— Kom igen nästa gång, lilla vän! Jag ska’ under
tiden laga att jag får vexladt uppe på Hasselbacken!
Dessa högt uttalade, stolta ord, framkallade ett
gapskratt från den kringstående skaran af lärpojkar,
gardister, söndagsklädda tjenstflickor och mer och
mindre upprymda arbetare som oupphörligt, när de tilltalade
hvarandra, kallade hvarandra för »go’ herrar» — men
mannen i kavajen tycktes inte bli’ förargad för det.
Han stack endast händerna djupare ner i kavajfickorna,
kastade en halft föraktlig, halft utmanande blick omkring
sig, mumlade half högt ett »slödder», och vände sig till
mig, i det han log på ett öfverlägset sätt och sade:
— Min herre kan kanske vexla mig ett femtiöre ?
jag uppmuntar gerna konsten, när jag kan; men alting
får ha sina gränser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
