- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
209

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nöje dem en och annan af de minst berusade icke kunde
återhålla.

Slutligen föreslog han med sväfvande stämma en
vild, stormande skål för ett gladt lif utan inskränkningar
och utan band och som det värdigaste och bästa krönet
på ett sådant lif i sus och dus, en död några dagar
dess förr — en död, som man sjelf kunde bestämma
öfver, när man inte längre hade något muntert att lefva för!

Sedan dess mötte jag honom icke mera — förrän
nu. Och nu lefde han ändå, lefde som en bruten spillra,
lefde som uteliggare bland Djurgårdens backar, och hade
ännu icke på den sorgliga resan utföre kommit fram till
sin sista station.

4.

Det drog om några dagar innan han kom. Jag
började redan tro att jag skulle undgå visiten, och om
detta i sjelfva verket gladde mig för min klena kassas
skull, så var det ändå en sorts missräkning i och för
den erfarenhet som jag skulle kunnat samla genom att
åhöra den berättelse om hans lif, som jag förestälde mig
icke skulle uteblifva.

Slutligen, en vacker morgon, just då jag som lifligast
önskade att få vara i fred för att få egna mig åt ett
arbete som jag hade för händer, bulltade det på dörren
och då jag, tämligen förargad, steg upp och öppnade
den, stod der ute i farstun en figur, ^om jag i början
hade svårt att känna igen.

— Mjukaste tjenare, min herre! — hördes en
skrof-lig stämma derutifrån, och en svart skorstenshatt lyftes
med elegant åtbörd från ett gråsprängt hufvud, som
hög-buret stack upp ur ett par styfva, hvita fadermördare,
och jag märkte att handen, som lyfte af hatten, var dold
af en halfpådragen handske, — jag vet inte om jag har
den äran att vara igenkänd?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free