Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två tredjedelar utaf börsen och embetsverken, och alla
sprattlade de tuppben för den vackra Marie, som hade
ett retande smålöje och en gnistrande blick för hvar och
en af de unga sprättarne och de gamla finsmakame, —
men som egentligen inte utmärkte någon särskildt —
annat än möjligtvis mig. Nå ja, jag vill inte skryta;
men det säkra är att af henne fick jag lära mig
åtskilligt och snabb uppfattning har jag alltid haft, i
synnerhet när det gällt konsten att behaga det täcka könet.
Slutet på visan var att hon var alldeles galen i mig,
men jag var naturligtvis aldeles för ung och mycket
för lätt på foten för att egentligen fästa mig vid henne
annorlunda än så der tämligen sporadiskt. Men roligt
hade vi så länge det räckte. Bland annat så spelade vi
teater också, en tid på Sevedbåtsgatan, en annan i gamla
brunnshuset vid Surbrunn, och emellanåt också uppe i
Hornskroken. Jag var naturligtvis truppens sjelfskrifne
första älskare, hon var den glada älskarinnan, och vi
sålde biljetter, må ni tro. Tjugufyra skilling stycket
och om söndagarne hade vi alltid fullt husl Åh, det
var en herrlig tid!
Men så kunde lilla Marie inte spela ingenue längre
— jag lemnar åt er sjelf min herre, att föreställa er
orsaken — nog af, den blef slutligen så remarkabel, att
hon inte heller längre kunde stanna qvar på sin plats
vid disken, utan en vacker dag måste gubben la Croix
skaffa sig en ny magnet, som skulle fylla hennes plats.
Det var naturligtvis en massa tårar och svimningar
— det gjorde mig förbannadt ondt om henne, men hvad
skulle jag göra? Nå, å la bonheur! sedan hon lugnat
sig litet, så arrangerade saken sig mycket bra, och när
ett halft år hade gått, så gifte hon sig med en ung
tjensteman i packhuset, som var fullkomligt öfvertygad
om att det var hans sakramenskade skyldighet att göra
henne till sin hustru. Jag kommer ihog det brölloppet
som det varit i går — det stod på källaren Pelikan,
en trappa upp och jag och några bekanta var uppe och
På ömse tidor om ridån. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
