Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligaste: jag brukade alltid passa opp demere, för jag
var liflig och rask i vändningarne och munhuggas kunde
jag också, när jag visste att det passade, och det tyckte
de om, gubbarne! De brukade altid komma så der
vid fem-sextiden på eftermiddagarne, och jag gjorde då
altid i ordning borden och schackbrädena, och en dag
när jag höll på med det så deklamerade jag med full
hals en af de långa monologerna i Röfvarbandet, som
den tiden alltid stod på repertoaren. Jag höll just på
med den der i första akten, när Karl Moor har fått
brefvet från Frans . . . vänta! förbanna mig tror jag
inte att jag har glömt den — och ändå har .jag väl
spelt den öfver hundra gånger så visst, som en . . .
— Det var väl den der: »O, jag ville vara en
björn, för att i spetsen för alla vildmarkens björnar
rusa hän och förgöra detta hyänslägte!»
— Just presis! Den var det! Nå, å la bonheur!
jag rusade på i mitt anletes svett med eldtången i
högsta hugg och var så inne i min roll, att jag inte hörde
dörren öppnas, och jag väcktes först ur mitt tragiska
berserkaraseri, när en djup basstämma från dörren yttrade
följande ord:
— Hör du, det der var inte så illa, pojke! Du
imiterar mej, hör jag!—Jag vände mig om mycket häpen
och förvirrad — det var Georg Dahlqvist som stod strax’
innanför dörren, med hatten på hufvudet och såg på mig
med de der djupa blickarne som man tyckte kunde se
ända in uti ens minsta hj erte vrår.
— Gå på litet till, så får jag höra! — fortsatte
han, i det han steg fram och satte sig vid fönstret,
fortfarande med hatten på sig.
Men nu var det slut med mitt tragiska patos; jag
kunde inte få fram ett ord mera, utan rusade ut efter
hans vanliga kaffekopp med den lilla konjaken till, som
alltid utgjorde hans enda förtäring under de långa qvällar
då han var ledig från teatertjenst, och satt derinne och
spelade osedt ett par, tre partier på en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
