Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mycket rätt! mycket rätt! Men hur tror ni
det såg ut derinne, min herre? Ett stort, tomt rum,
inte ett bord, inte en stol! 0 konst! hur du lönar dina
utvalde! Midt på golfvet stod den store skådespelaren,
klädd i halfnött nattrock, men med snillets eld glödande
i sina stora, bruna ögon: Han kände genast igen mig!
Han bad mig stiga fram; men han kunde inte be’ mig
sitta ned! Slottskansliet hade varit qvickare än jag,
de hade redan varit der och tagit alla möblerna ifrån
honom. Men tror ni att han lät nedslå sig utaf det?
Då kände ni inte Georg Dahlqvist! — Men dyster var
han, det kan man inte undra på!
När han kände igen mig, när jag sagt mitt ärende,
så gick han rakt på mig, lade sin hand på min axel
och sade med sin djupaste stämma:
— Såga ved, herre! Schåa vid broarne, tag
värf-ning vid lifgardet till häst, stjäl, råna, slå ihjäl far och
mor, men bli’ inte skådespelare här i landet, det råder
jag er till!
Vid dessä ord härmade han den utmärkta
skådespelarens stämma, sätt och åtbörder på ett så illusoriskt
vis, att om jag hade blundat, så skulle jag velat svära
på att han stått midt framiör mig. Han måtte ha sett
detta på mig, ty han utbrast genast med sjelfkär ton,
i det han sträckte ut sig ännu beqvämare:
— Bra återgifvit? Hvasa? — Det har just varit
min force, det, skall jag säga er, att härma dem
allesammans och i synnerhet hr.nom! — Jag har en gång
i Ulricehamn spelat Karl Moor så att alla trodde att
det var Dahlqvist som var der — och det inte bara
vestgötabrackorna, utan ett par Stockholmare, som
händelsevis reste genom stan! De kom upprusande på
teatern för att hälsa på honom, och ni skulle ha’ sett hvad
de blef flata, när de fick se att det inte var han! Det
inbringade mig en ståtlig supé med mycket punsch, och
en champagnefrukost dagen derpå! — Nå, å la bonheur
— i alla fall lät han mig läsa, — han satt sjelf upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
