- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
236

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nå, men säg mig en sak: brukade ni studera
edra roller grundligt, innan ni spelade dem?

— Jag sa’ er ju nyss att jag spelade på inspiration,
och sådana aktörer studera egentligen inte. Jag vet att
jag hade en svaghet på teatern; men den vara inte så
farlig på min tid, som den kanske skulle var nu, när
alting ska’ vara så cirkladt och så stelt och så »måttfullt»
som det heter! Jag ville gerna rusa, som det heter på
teaterspråket, och rusade gjorde jag, men publiken tog
jag med mig, det kan ni vara lugn för! För resten
hade jag den egenheten, eller den vanan, hvad ni vill
kalla det, att första gången jag tog en roll i handen
och läste igenom den, så hade jag antingen figuren färdig
med detsamma eller fick jag honom aldrig! Gå och leta
efter honom på. fem, sex eller tio, tolf repetitioner, det
kunde jag inte med! Jag mins att jag hade en kamrat
i många år och vid flera teatrar, — ja, han var för
resten också engagerad hos mig, den tiden jag hade
egen teater, och det ska’ ni tro, det var en äkta
general-gnuggare, som jag brukade kalla dem! Han vred och
vände ut och in på hvart enda ord, och kunde gå hela
dagar och filosofera öfver ett »och» eller ett »men» eller
ett »emedan»., eller sätta sig och analysera den känslan
och den sinnesstämningen, så länge att det blef bara
pankaka af altsammans! Det var komiskt att se hans
roller med sina enkla och dubbla och tredubbla
understrykningar, som slutligen aldeles kollrade bort honom,
så att han lade de galnaste tonvigter på de allra enklaste
ord. Det var han som en gång på en repetition helt
djupsinnigt utbrast till en af sina kamrater, i det han
slog med handen på sin roll: »Det här, ska’ du tro,

är en ibland de värsta roller jag nånsin haft; man får
tänka på nästan hvartenda ord som står i den!» — Men
så var det inte med mig, föll det sig så föll det sig
och föll det sig inte, så gick det bra ändå!

— Nå, när ni slutade med ers direktörsverksamhet,
hvart tog ni då vägen? —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free