- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
238

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var det aldrig fråga om svecomaner och fen omaner tidigare
än efter tolf på natten, — men då kunde det väl hända
att det blef litet krakel utaf med sönderslagna glas och
buteljer och en och annan utkastning! å la bonheur!
ett gladt lif var det och jag tänker på det med saknad
ibland 1 Ett rapp höll jag verkligen på och skulle stanna
qvar för altid, — men det lyckades inte ändå!

— Blef ni erbjuden någon plats der kanske?

— Ja det var inte så utan! Det vill säga, i
hamn-bassinen, men märkvärdigt nog kom jag upp igen! Det
var ett par ryska soldater, som drog upp mig!

— Föll ni i sjön?

— Visst fan föll jag i sjön! Det var på vårsidan,
och första svenska ångbåten hade just kommit öfver, och
det var ett hej dundrande lif ombord der den första
natten den låg der! Der var en hel mängd med
embets-män och studenter och officerare och några af aktörerna
var der också, och de varor som ångbåten hade med
sig, var ett inte mot de varor som vi instufvade till så
der framåt fyra på morgonqvisten, när vi skulle ge oss
af! Redan vid tretiden hade jag och en arg finne
kommit i gräl om Sveaborg — jag påstod att det var finnarne
som uppgifvit fästningen, han skrek att det var svenskarne
— grälet fortsattes på landgången som var tämligen
lång. — Nå, å la bonheur! inte vet jag om han knuffade
till mig, eller om jag var tillräckligt ostadig på benen
ändå — nog af, faktum är att jag stod på hufvut i sjön,
och der hade jag antagligen blifvit qvar, om inte ett par
ryska soldater hade kommit förbi i detsamma, i sällskap
med ett par flickor och den ene af dem krusade inte
för att hoppa i efter och hålla mig uppe, till dess man
från ångbåten kunde komma till hjelp med båtshakar
och trossar och hyfva upp mig igen. Det var friskt som
tusan i vattnet, och, nykter blef jag som en spik — ja,
det garanterar jag er för, att så redig hade jag aldrig
kommit hem från ett muntert lag, som jag gjorde den
morgonqvisten. Men jag fick mig en lunginflammation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free