Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sin hvardagsdrägt för att skynda ned till den på
scenen väntande modern, åt hvilken hon skaffat en biljett
på tredje raden, upp en hel, som hon sjelf tyckte, mycket
förståndig plan för sin kommande bana.
— Framför allt inte några oförsigtiga steg, som
kunde skada mig hos publiken! — tänkte hon, — och
i synnerhet inte någon kärlek, några förlofningar eller
något dylikt! Då är det slut med ens! Hädanefter
skall jag lefva uteslutande för min konst! Jag skall
icke släppa ur sigte mitt mål att oupphörligt få nya
roller, och att eltid försöka komma med något nytt uti
dem. Jag undrar hvad recensenterna ska’ säga i morgon
— och i synnerhet han, den der unga doktorn som jag
lärde känna på museum — jag vet inte, men jag tror
honom inte mer än jemnt! Han såg ut att vara så
sträng och ha’ sådana märkvärdiga åsigter! -ahja, men
jag hoppas väl att jag skall komma till rätta med honom!
Men tänk om han nu skulle stryka ned mig alldeles?
Ahnej! — af bröt hon sig sjelf med ett segervisst leende,
— det kan han inte, det hördes tillräckligt! Nej nu får
jag lof att ropa upp mamma, så att hon får hjelpa mig
med att lägga in buketterna och kransen! Ah ni, att
jag verkligen fått en lagerkrans. Jag kan undra från
hvem den är? Vänta, hvad står det på den?
»Konsten är lång och lifvet är kort» —
Det var då underligt! Att sätta sådant på en krans!
Nåja, det är sant att lifvet är kort, och derför skall
jag också skynda mig att komma fram dit jag vill! —
Hon hastade nu ut i korridoren och fram till
dörren som ledde till scenen, och der ropade hon på
modern, som satt på en gammal träbänk längst borta
vid väggen på den mer än halfmörka teatern. Den gamla
qvinnan var djupt skakad af glädje och förtjusning öfver
dotterns triumf och hon grät ännu der hon satt, grät
lika strida tårar som om en olycka skulle ha’ händt henne.
Anade hon kanske att afståndet mellan henne och det
barn hon burit under sitt hjerta, under loppet af denna
Pä ömse sidor om ridån. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
