Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så letade han upp en liten elev, som han förut hade
afskedat och som under tiden spelat upp sig i
landsorten, och så blef hon engagerad, och som hon just var
raka motsatsen till det glada, friska och uppsluppna hos
Lisen, och man af gammalt vet att publiken tycker om
ombyte, så behagade hon den ifrån första stunden. Det
var någonting så spädt, någonting så bräckligt och dock
så innerligt själfullt hos den unga flickan, att en hvar
som satt derute i salongen och såg hennes fina, elflika
gestalt, hennes djupa mörka ögon, och hörde den veka,
litet läspande stämman, tyckte att han tog henne i sitt
eget speciella beskydd, och förälskade sig så i sitt eget
ädelmod, att hon inom kort blef hela den stora
publikens bortkelade smekdocka.
Och när Lisen kom igen, i sällskap med sin
tro-lofvade, och till på köpet föll på den farliga idén att
uppträda i en halft tragisk uppgift, påverkad som hon
var af allt det nya och för henne ovanliga hos de
storheter hon hade studerat, och ufcan att ännu ens till hälften
hafva hunnit smälta och göra till sitt eget alla de nya
erfarenheter, alla de för oss ovanliga tekniska grepp som
hon aflurat den ene eller den andre, så märkte hon till
sin häpnad och grämelse att hon icke längre var den
ofelbara gunstling som hon förut varit, hon måste
erkänna att hon endast vann en så kallad succés d’éstime,
eller hvad man på ren svenska skulle kunna kalla: ett
förblommeradt nederlag.
— Hvad sa’ jag, fröken Borg? — sade direktören,
efter slutad representation och sedan hon emottagit ett
par matta skyldighetsinropningar; — ni skulle aldrig ha’
rest, — och framför allt aldrig i lifvet ha’ förlofvat er!
Sådan är publiken!
— Var lugn, herr direktör! — svarade Lisen med
ett uttryck af konsentrerad beslutsamhet öfver sina
vackra, fastän nu af sinnesrörelse litet bleka drag, —
jag är inte hemma ännu; men ni kan vara säker på att
jag skall komma igen, och jag skall återeröfra min plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
