Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att komma först till brödkakans förlofvade land, och
liten och stor, ung och gammal hade ännu inte formats
efter samma schablon för att passa in i den allmänna
makadamiseringsmassan; — det hände verkligen den
tiden att den ena menniskan kunde vara olik den andra
som natten skiljer sig från dagen, som sköldpaddan från
elefanten. Och hvad som var märkvärdigare än det, var
att man både var medveten af denna olikhet och att
man höll på den. Det var inte så alldeles vanligt den
tiden att den ene stod på hufvudet endast derför att
den andre plägade göra så, eller att Pettersson kände
sig djupt olycklig derför att hans hatt inte hade samma
fason som Anderssons, och det fans till och med folk
som med god smak läto andra skratta åt sig, hellre än
att de antogo seder som inte behagade dem, eller tvungo
sig att föra ett lefnadssätt som inte passade, hvarken
för deras tillgångar eller deras böjelser. Visa mig den
hjelte, som vågar något så oerhördt i våra dagar, och
om mannen gör det af inre öfvertygelse och inte för
att blifva bemärkt, så skall jag genast taga mina ord
tillbaka — det vill säga, om han är under sextio år,
ty är han inte det, då tillhör han ju också den gamla
tiden, och då är det icke als underligt att han går sin
egen väg och låter de unga skratta bäst de vilja.
Ty det är något eget, det der med de ungas skratt!
Det ligger visserligen något förargligt, något retsamt
uti det; men det är på samma gång så oskyldigt och
så naturligt — det vill säga, när det inte är rått!
Men det händer ibland, och händer i synnerhet då, när
de unga tvinga sig till att skratta, eller när de skratta
af lättfärdighet. Skratta de deremot hjertligt och
otvunget åt den gamles egenheter, så är han en egenkär narr,
om han förargar sig deråt, och då har han glömt sin
egen ungdom, när han sjelf skrattade som de, och lika
litet som de kunde begripa eller gå in på att åldern i ,
sig sjelf skulle kunna vara någon sorts förtjenst. Det 1
största nöt blir lika lätt gammalt som det rikaste snille, !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
