- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
349

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bekantskap jag egentligen inte gjort för än i qväll. Jag
föresatte mig derför att begagna mig af hans inbjudning
och att följa med honom hem, och det fastän jag af den
yngre kamraten, när spektaklet var slut, blef tillfrågad
om jag inte hade lust att komma med honom bort till
»Gästis», der han var inbjuden af några studenter att
äta sexa och att dricka punsch, samt hade full.rättighet
att taga med sig utaf de yngre sujetterna, så många
han behagade, fastän han likväl ämnade inskränka denna
rättighet till mig ensam.

— Nej tack! — svarade jag — jag har lofvat att
äta en smörgås hemma hos »myran».

— Jaså! —sade den andre med ett föraktligt kast
på hufvudet; — ja, jag kunde tro det! Han bjuder
altid hem till sig de nyengagerade; men det går väl
med dig som med alla andra, kan jag tänka.

— Hur, menar du? frågade jag.

— Att du aldrig går till honom mer än en gång!
— svarade han, kastade på sig sin pelsfordrade
öfver-rock, och lemnade mig med en vårdslös nick, i det jag
gick upp på den nu mörka scenen för att träffa den lille
sufflören.

3.

Jag funderade ännu på hans sista ord, då den lille
mannen trädde fram emot mig ur halfdunklet deruppe,
nu iklädd en pelsmössa som gick nästan ända ner på
näsan och en af de den tiden brukliga burnuserna med
kapuschongen hängande på ryggen. Som den lille
mannen var temligen långhalsad och inte så litet krokryggig,
hängde kapuschongen långt ner emellan axlarne och
liknade en sannskyldig tiggarpåse, och som han dessutom
hade en ganska respektabel knölpåk i handen, kunde
man mycket väl i mörkret taga honom för en af de
tämligen snygga tiggare, som uppträdde i den tidens
melodramer, innan den nutida realismen hade blifvit mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free