Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter den der olycksdagen i Abo, intalat både mig
och sig att hon hatade och af skydde teatern, öfvertalade
mig att vi skulle lemna den och slå oss i ro
någonstans, antingen i Stockholm eller landsorten. Jag köpte
då den der lilla boden på Malmskilnadsgatan, der du
såg oss som pojke, och vi hade nog kunnat föra ett
nöj dt och lyckligt lif der, om inte vår gamla längtan
efter teatern oupphörligt hade grumlat vår frid.
Det var aldrig något ondt emellan oss två,
tvärtom! Det enda. som utom vår artistiska olycka, ibland
störde vår frid, var saknaden efter ett barn, som hade
kunnat komma min hustru att glömma sina krossade
illusioner. Men vi fick aldrig något. Jag tyckte nog också
det skulle varit roligt att ha’ en sådan der liten byting
att tussa med, men som jag inte ville öka hennes
saknad, så låtsade jag som jag inte kunde med barn, och
det var också det enda bedrägeri jag nånsin öfvat emot
henne.
Emellertid gingo några år. Hon arbetade med sina
hårbenor och jag sålde mitt snus, men affärerna gingo
dåligt, hur enkelt vi än lefde. Det enda nöje vi
kostade på oss, var att gå på teatern om söndagskvällarne,
och det borde vi kanske inte ha’ gjort, för det höll den
tärande elden inom henne vid magt, om det också gaf
oss samtalsämnen sedan för hela den kommande veckan!
Ah, du skulle bara ha’ hört hur hon reflekterade öfver
hvad hon såg, och hvilken skådespelerska hon skulle
kunnat vara, om inte det der olyckliga lytet hindrat
henne. Du skulle ha’ sett hur hon spelade för mig de
mest framstående qvinliga rollerna i det stycke som vi
sett på söndagsqvällen, och hur vida hon öfverträffade
de applåderade och inropade storheterna der nere på
teatern! Ja, du kan tro mig, en sådan skådespelerska
har Sverige inte haft, som hon skulle ha’ varit, om
inte — men hvad är det värdt att tala om det?
Nog af, hon sörjde ihjäl sig, och det värsta var att hon
sörjde tyst — — hon ville inte oroa mig, och derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
