Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nehej du, det får han inte,» motsade den yngre,
»för det fick han inte i fjor, du.»
»Nej, för då fanns det ingen snö och inga dom-
herrar heller, du.»
»Fanns det inte? Joho du, för trädgårdsmästarn
sköt fyra stycken, du.»
»Nehej dul Det var tre sidensvansar och en
dum-snut, du. Och för resten var det inte förrän på nyåret,
du. Men att inte vi får skjuta, det är syster Agnes’
fel. Det är hon som bedt pappa att fåglarna ska få
vara i fred.»
»Hvad har hon med dom att göra då?»
»Å, hon är så sjåpig, så. Men vänta bara tills jag
blir stor och blir löjtnant — då skjuter jag så många
domherrar jag vill, ser du.»
»Jaha, det gör jag med, när jag blir jägmästare, du.»
Och med detta glada framtidshopp tröstade sig de
båda ungdomarna och gingo ner på slätten, fröso om
fingrarna och sköto bom på kråkorna allt hvad de
orkade.
Under tiden var Agnes inne hos fadern, lindade en
uppvärmd filt om hans värkande ben, slog sedan
armarna om hans hals och kysste honom, i det hon
hviskade:
»Du är bra snäll, pappa, som inte låter gossarna
oroa mina små, vackra domherrar.»
»Jag har ju lofvat det, pärlan min,» svarade den
gamle och tryckte henne intill sig.
»Och du lofvar att ingen annan heller får göra
det...»
»Icke förrän du själf ger dem lof.»
»Tack, snälla farl Då är jag lugn för mina
domherrar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
