Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det han reste sig ur stolen, utan att känna värken i
sin fot. »Hvad understöd du dig ...?»
»Reumatismen måtte ha slagit sig på öronen i
kväll!» fortfor Brehm mera infamt än egentligen
försiktigt. »Jag sa* helt enkelt det, att när man själf har
en gammal konnässans i huset, så bör man väl inte
vara så fasligt sträng emot andra — i synnerhet mot
dem, som åtminstone kunna ha en ursäkt i sin relativa
ungdom — då man själf däremot...»
»Det vill säga, du tror att fröken Häger och
jag? ... Nej, det var då på en gång det nedrigaste och
löjligaste, som jag...» Och därpå vände konsuln sig
mot dörren och ropade med dånande röst: »Fröken!»
»Nej, nej! Kors för tusan 1» ropade Brehm och
for upp från stolen som satt i rörelse af en fjäder.
»Hvad tänker du på? Jag vet ju inte ... jag säger
bara hvad hela stan säger! Hon var ju i huset, när
du blef änkling, och ...»
»Hon var min hustrus ungdomsvän, ja!» sade
konsuln långsamt och allvarligt »Hon har uppfostrat
mina barn. Vet dn hvad det vill säga?»
»Tja, herre gud,» svarade den andre med en
axelryckning, *det hindrar väl inte. Lotten och jag ä’ ju
också släkt på långt håll. Och du har väl inte varit
större kostföraktare än alla andra.»
»Nej, vet du,» sade konsuln kallt, »nu tror jag
att du bör gå.»
»Min vördade broder skämtar väl?» frågade
rådmannen litet osäkert.
»Nej, gif du dig af till ditt lilla parti, så vida du
inte vill ha Sveriges lag i skallen på dig!» ropade nu
konsuln utom sig, i det han lade handen på Lundeqvists
lagbok, som låg på bordet. »Men kom ihåg hvad jag
säger: så länge jag bär hufvudet uppe, så kommer inte
Greta att betala dina studentskulder! Adjö!»
Brehm retirerade försiktigtvis till närheten af dörren,
men där morskade han upp sig igen och slängde fram:
»Det är väl hennes bror, som afgör den saken och
inte dul Och ser du, han ...»
»Är bankdirektör, ja. Jag vet det,» svarade konsuln
och ropade därpå ännu en gång och högre än förut:
»Fröken!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
