- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
50

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6.

Klockan var slagen tio morgonen därpå, när
vaktmästaren Pettersson kom uppför trapporna till Soldinska
våningen med en portfölj under armen. Tamburdörren
stod på glänt, och han gick direkt in, husvarm och van
som han var, och då han inte såg till någon i salen,
steg han oförskräckt på in i salongen, där jungfru Lisett
hade slagit upp fönstren och höll på att städa i
ordning efter festen i går. Hon stod just med ryggen
emot dörren och lutade sig framåt för att damma af en
atenienne full med småsaker, då Pettersson, som var
en galant ung man och som varit betjänt innan han
blef vaktmästare i banken, helt sakta klef fram på den.
mjuka brysselmattan och tämligen ogeneradt tog henne
om lifvet med ett halfhögt uttaladt:

»Morgens, lilla sötnosen!»

»Jesses då!» skrek Lisett till och höll på att
tappa damm viskan. Därpå vände hon på hufvudet och
fortfor betydligt lugnare: »Otäcka människa! Hur kom
han in?»

»Vanliga dörrvägen, händelsevis 1» svarade
Pettersson utan att släppa sitt tag. »Hur mår hon annars på
morgonkvisten ? »

»Skralt är det, men inte behöfver han hålla i mig!»
svarade Lisett och gjorde sig lös. »Hvad ä’ de annars
han vill?»

»Driktörn är väl inte oppe?» frågade Pettersson,
som alltid drog ihop direktörstiteln till tvåstafvig.

»Hon är ju nyss tie, vet jag? Och Pettersson vet
väl bäst själf när di gick i natt.»

»Usch ja, det var ett, tu, tre — händelsevis.»

»Jag kan nog tro det. Det är vådligt så di lefver!»

»Tala om det för den som salverar!» sade
Pettersson filosofiskt, i det han slog sig ner på en puff.

»Sätter han sig? frågade Lisett spetsigt.

»Ska väl någe ta sig till medan en väntar. Di åt
frukost med, innan di gick — händelsevis »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free