Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, han vill be’ driktörn om några upplysningar.»
»Kan inte kassörn ge9 honom dem?»
»Nej, se han ville helst tala med driktörn själf,
sa’ han.»
»Låt honom komma in då,» svarade Soldin, och
sedan Pettersson gått, började han maskinmässigt
ordna papperen på skrifbordet, mumlande på nytt för
sig själf:
»Stadsfiskalen? Hm! Och det just nul Nå, han
vill kanske ha något lån.»
Därpå steg han upp och stängde dörren till
kassaskåpet, slog sedan i ett glas vatten åt sig och drack
ur det helt hastigt, hvarpå han satte ifrån sig glaset
med en grimas, i det han mumlade:
»Fy, det smakade portvin,» och hann nätt och
jämt sätta sig på sin plats igen vid skrifbordet, då
stadsfiskalen helt tyst och försiktigt inkom ifrån
banklokalen.
Soldin steg upp från skrifbordet och gick emot
honom ett par steg, under det han påtog sig en på en
gång välvillig och något förvånad min.
Stadsfiskalen var en äldre, något undersätsig karl
med ett ogenomträngligt ämbetsmannaansikte. Med
uniformsmössan i handen steg han fram ifrån dörren
och började tämligen osäkert:
»Ursäkta, herr direktör, om jag kommer och
upptar en dyrbar tid . . .»
»Inga ursäkter, herr Flodin I» afbröt Soldin artigt.
»Hvad kan jag vara till tjänst med?»
»Jo, herr direktör, det är så att ...»
»Men vill ni inte ta’ plats?» sade Soldin med en
obesvärad inbjudning till soffan.
»Å, jag tackar förbindligast, men jag ska inte
länge uppehålla. Det är bara en liten förfrågan ...»
»Det är ovanligt nog att se er här uppel»
»Ja gunås, ingenting har jag just att sätta in,»
svarade stadsfiskalen lugnt, »och låna behöfver jag gud
ske lof inte. Det går så där tämligen jämt om jämt
ihop. Men nu är det så, att . . .» här såg han sig
försiktigt omkring, »ja, det är väl ingen som kan höra
hvad vi säga?»
»Nej, ni kan vara alldeles lugn,» svarade Soldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
