Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och satte sig igen. »Det var inte dina pengar, och man
ska inte lägga hyende under lasten.»
»Ja, det är mycket som man inte ska och inte bör
och som man ändå tvingas att göra. Och eftersom
jag är din bolagsman, så var åtminstone halfva
summan min.»
»Nå ja, tag hit mina tolftusen femhundra då!»
ropade konsuln halft humoristiskt.
»Dem ska du få, farsgubben,» svarade Ernst i samma
ton, »om du först hjälper mig att få igen mina andra
pengar också!»
»Hvad? Har du lånat honom ännu mera?»
»Nej, när jag säger mina, så menar jag egentligen
Gretas. Men vi två ska ju bli ett, hoppas jag, och
därför så ...»
»Gretas pengar?» skrek konsuln häftigt. »Har han
förstört dem också?»
»Nej, det har han inte,» svarade Ernst. »Han har
bara satt in dem i Hollertska fabrikerna och
pappersbruket, och gå de nu omkull — ja, då är jag kuggad
på hemgiften, jag!»
»En sådan förbaskad svindlare!» ropade konsuln och
slog handen i bordet.
»Hollert, ja!» inföll Ernst och låtsade missförstå
honom. »Jo, det vill jag lofva!»
»Jasål Hvad kallar du då din kära svåger för?»
»Emil? Jo, honom kallar jag för en godtrogen tok,
som låtit lura sig — en svag karakter, som medgång
och fåfänga gjort yr i hufvudet — en fantasimänniska,
som fått realiteter att handskas med och som inte
kunnat sköta dem — det är hvad jag kallar honom.»
»Och därmed anser du honom naturligtvis ursäktad?»
»Nej, långt därifrån! Jag vill bara säga att på det
sättet kan litet hvar komma in på orätta vägar. Men
nu ska jag inte uppehålla dig längre, far. Nu vet dn
hur det står till, och vill du se saken både praktiskt
och mänskligt, så öfvertar du bruket och fabrikerna
och räddar både bankens pengar och våra egna — utom
det att du räddar en mängd arbetare från att stå
brödlösa — och det är väl också en sak som tål att tänka på.»
»Tja, visserligen, visserligen!» utbrast konsuln
villrådig. »Men kan du verkligen på fullt allvar vilja att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
