Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför ska jag stå till reds? Det måste väl
finnas andra, som du kan vända dig till? Dina fina
umgängesvänner — dina förtroendefulla revisorer —
landshöfdingen, som lär anse dig för ett
finansministerämne — ryttmästaren, som varit sä god och ätit dina
middagar — rådman Brehm, som ...»
Soldin blef röd som blod öfver hela ansiktet, han
gjorde en häftig rörelse, men hejdade sig lika hastigt
och sade med en röst, som han försökte göra så lugn
som möjligt:
»Dina förebråelser ha jag förtjänt, svärfar —» ditt
hån kunde du spara mig.»
»Nå ja, det kan du ha rätt i!» svarade konsuln
buttert och tilläde efter en paus: »Jag ska i ställét
göra dig en samvetsfråga: vill du godtgöra felet, om
jag ger dig tillfälle därtill?»
»Om jag vill!» ropade Soldin lifligt och tog ett steg
fram med utsträckta händer. »Om jag vill?»
»Första villkoret är att du . . .»
»Att jag lämnar platsen i banken?» inföll Soldin
hastigt. »Ja, det inser jag ju är nödvändigt!»
»Nej,» sade konsuln afgörande, i det han steg upp,
»första villkoret är att du stannar kvar där till dess
allt är ordnadt. Sedan få vi se!»
»Men jag förstår inte . . .»
»Förstår du inte att jag öfvertar de Hollertska
fabrikerna tillika med förbindelserna till bankerna? När
banken fått igen sina pengar, afgår du från
direktörs-platsen och blir disponent vid pappersbruket, om du
vill. Du flyttar dit ut med hustru och barn — du får
sextusen kronors lön, fri bostad och tantiéme — är du
nöjd med det?»
»Å tack, tack!» ropade Soldin och skyndade fram
till honom. »Det är stort, det är ädelt och högsinnadt
af dig, och ...»
»Det är så fanken heller!» svarade konsuln. »Det
är dumt, eller åtminstone är det — hm! — hur är det
det heter nu igen? — Jo, ’oegentligt’ är det!
För-baskadt oegentligt ändå! Orättfärdighet skall ha sitt
straff, heter det.»
»Tror du kanske inte att min fått det?» frågade
Soldin, hvars ansikte på nytt bleknade vid minnet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
