Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellanåt kom det nog öfver honom också en
dunkel, obestämd känsla af att han var bra ensam och
att ett mänskligt sällskap kanske ändå inte skulle varit
så otrefligt att ha där inne i stugan. Men så tänkte
han på den sista julen, medan hustrun lefde, och då
han var på vippen att få grötslefven i hufvudet på sig
för en komplett småsaks skull. Han råkade nämligen
säga, att han bestämd t trodde sin företrädare, skeppar
Söderbom, ha blifvit storsalig i andra lifvet, därför att
han haft ett litet helvete i detta — ja, det syntes ännu
en flottfläck på väggen ofvanför fönstret, där slefven
träffade, ty gumman hade just lagt en isterbit i
risgrynsgröten, därför att det var jul.
»Nej, då var Måns en likare kamrat,» tänkte Per
Lars för sig själf, »för han rök då inte i synen på en
syndare åtminstone, så vida en inte var råtta. Men
Lena, salig skepparänkan, hon var värre katt än så, hon.»
Och nu hade hau bommat väl igen dörren om sig,
luckorna hade b an skrufvat ordentligt till för fönstren,
konjaksbuteljen stod på bordet, vatten hade han värmt
och socker hade han lagt i muggen, så nu skulle han
ha sig en rejel stärkare, där han satt i sin julstuga.
Han sträckte benen ifrån sig, tog sig en duktig
klunk ur muggen, satte sedan pipsnuggan i mungipan
och började kisa in i julbrasan på spisen, där granveden
sprakade muntert af den inneboende kådan, så att hela
regn af gnistor flögo upp i skorstenen och det small
skott efter skott, alldeles som saluten på korvetten, när
man i främmande hamn firade de kungliga
födelse-eller namnsdagarna.
Och ju mera han såg och såg, och ju oftare han
lyfte muggen till munnen, desto underligare blef det
med de där gnistorna, som flögo och de glödande kolen
som flammade upp och slocknade af, nästan som om
de varit lika många ögon som blinkat. Det var alldeles
som om de där spanska ögonen glöd t och stirrat på
honom, såsom de gjorde där borta i Cadiz, då han ännu
var en ung gast och kunde ta’ en flicka om lifvet, så
hon kände att det var en svensk gosse som tog i.
Det blåste en frisk nordost med snöbyar där ute,
och för hvar gång som blåsten tog i och skakade den
otäta dörren eller slog på fönstret, så att det knakade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
