Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacker på 8itt vis. Pannan lagom hög och ögonen inte
allt för stora, ögonbrynen fina och jämna i lagom
båg-form, näsan visserligen en smula uppåtsträfvande, men
inte alls klumpig och munnen rörlig och täck med
käcka, röda läppar och en liten grop på sidan om
mungipan; hakan rund och fyllig och kinderna likaså, samt
till allt detta ett vågigt, mörkbrunt hår, som bucklade
och burrade upp sig öfver pannan och omkring
tinningarna, och ett par små åtliggande öron med ljusröda
örsnibbar; — med ett ord, ett litet näpet flickhufvud
med en prägel af på en gång blyghet och bestämdhet,
godt förstånd och glad t lynne, som gjorde Pelle riktigt
godt att se på.
»Fröken är bosatt på landet?» frågade Pelle efter
en stund, sedan han förgäfves sökt hitta på något bättre
att fortsätta samtalet med.
»Ja, det vill säga, det är egentligen mamma som
bor på landet,» svarade hon. »Och jag har haft
kondition inne i sta’n; men nu har jag varit ledig sedan
slutet af november.»
»Nå ja, litet hvila skadar inte!» fortfor Pelle, som
tyckte sig märka att de sista orden sades mera
allvarligt. »Jag tycker det ska bli riktigt skönt att få
hvila mig nu i jul.»
»Tänker notarien inte dansa alls då?» frågade hon
och vände hufvudet emot honom med en skälmskt
pröfvande blick.
»Jo, det tänker jag visst, men det anser jag inte
för något arbete,» svarade Pelle.
»Det beror allt på med hvem man dansar, det,»
inföll den unga flickan med ett litet skratt.
»Visserligen! Men jag aktar mig väl för att bjuda
upp någon som ser alltför tungrodd ut. Inte skulle
jag vilja dansa med någon af de där fruarna, så mycket
är säkert!» fortfor Pelle och skrattade med.
Men både han och hans granne blefvo rätt förlägna,
när den tätaste gumman öppnade på ena ögonlocket
och frågade med barsk ton:
»Va’ det mej herrn mente?»
»Nej, det var fruns granne!» svarade Pelle, sedan
han hämtat sig litet.
»Jaså — jaja — Lotta ä’ inte så värst lätt åf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
