Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och hvem sjutton orkar dansa hela natten med
så mycket julmat i kroppen?» frågade Pelle. »Det blir
då åtminstone inte jagi»
»Å skräp,» svarade farbrodern, »när du får syn
på alla de vackra töserna på Kummeltorp, så blir det
nog annat ljud i skällan.»
»Jaså, kapten har vackra döttrar?»
»Nå, hans egna ä’ då som folket ä’ mest, men det
finns andra, som ä’ så mycket finare, du.»
»Som, till exempel?»
»Ja det får du ta* reda på själf. Nu ska jag ut
och göra i ordning glöggen, för i rappet ha vi dem här,
tänker jag.»
Det hade snöat dagarna före jul där uppe och var
godt före. Den ena släden efter den andra svängde
upp på gården, och snart var den hemtrefliga matsalen
på Tomteby full af hungriga landtbrukare med fullvuxna
söner, en kronofogde med sina skrifbiträden, ett par af
de förnämligaste bondgubbarna och hjälpprästen — ty
prosten själf fick lof att vara hemma för att styra med
middagen, och kaptenen hade samma förhinder för
supéns och balens skull. Värdinnan, som var en
gammal, treflig matgumma och husmor, samt enda dottern i
huset, som hunnit ett godt stycke öfver trettitalet och
som var ogift, men lika glad för det, gjorde sitt bästa
för att uppmuntra gästerna till att hugga för sig af
julskinkan, det rökta svinhufvudet och den fyllda
hvit-kålen, som stod liksom en stor solros midt på bordet,
medan glöggen brann som en lysande fyr vid ena
bordsänden, på- bägge sidor flankerad af stora, blankskurade,
med fradgande jul-öl rågade trästånkor, hvilka ifrigt
påhälsades, oupphörligt tömdes och ständigt ersattes utaf
nyfyllda.
»Kan någon säga mig hvad det går åt gubben
Ström, som inte syns till?» frågade slutligen värden,
som oupphörligen tittade åt dörren. »Han måtte väl
inte ha blifvit skral heller?»
»Nej, nog var han kurant i går, så mycket vet
jag,» svarade kronofogden, »men han har ju längsta
vägen af oss allihop.»
»Nå, så måtte han kunna ge sig af i tid hemifrån,
dål» menade värden smått förargad. »Efter som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
