Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vara en hemlighet’, hviskade han sedan och stack
en krona i handen på mig, och så gaf han sig af
uppför trapporna.»
»Skulle karlen verkligen?» mumlade Stenman för
sig själf. »Då var det kanske dumt att jag sa* upp
honom. Nå, Lund har väl inte sagt något åt någon
annan än mig?»
»Tycker grosshandlarn det? Nej, utom fru
Gull-strands Lina — men hon tiger som en fisk — och
Pettersson, ’portvakten i huset breve’ — men han ä’ då
som en frimurare — och så hustru min, förstås.»
»Nå ja, då är nog hemligheten i goda händer,»
menade Stenman och såg så pass allvarlig ut, att Lund
inte gärna kunde misstänka någon ironi.
»Ja då, det kan grosshandlarn vara lugn för. Ja,
då ska jag väl ge mig af till hyresgästerna, då, och
säga ifrån att di visar rummena . . . men om di nu vill
bo kvar, då?»
»Det står dem naturligtvis fritt — utom doktorn,
för den vill jag inte ha kvar längre.»
»Grosshandlarn ä’ kanske rädd för di där djurena?»
frågade portvakten och såg själf inte särdeles lugn ut.
»Ånej, dem bryr jag mig inte mycket om. Det är
andra skäl som . . . jaja, man får väl alltid se hur det
blir. Det kan ju hända att jag säljer huset, ifall jag
får någon god spekulant, som vill betala ordentligt.
Skulle så bli, så flyttar jag själf upp till huset i
Vasastaden, och Lund kan alltid få följa med och hålla gård’
och gata åt mig, för där behöfs dét ingen portvakt.»
»Nej, vet grosshandlarn, det tror jag vi dröjer
med!» svarade portvakten och sträckte på sig. »Jag
har fått tillbud på en port vaktsplats på Sturegatan, och
när en ä’ van ve* Östermalm, så sätter en sig inte ner
i den där bakhålan. Hustru min vill inte dit på villkor
och inte Adolf heller, pojken min, och själf tycker jag
de’ vore liksom en töcken där degraderning, ska jag
säga grosshandlarn.»
Därmed bockade Lund sig tämligen vårdslöst och
gick ut genom dörren åt tamburen, i hög grad belåten
med sig själf och den läxa han gifvit sin herre och
husbonde.
Stenman tittade efter den bortgående med ett visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
