Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusan att filosofera. Det blir man just inte vidare rik
utaf. Säg mig en sak, du: hur mycket är du skyldig
din kära husvärd?»
»Femhundra,» svarade Klint vemodigt som förut,
»men jag tänker, jag skall väl kunna betala dem i
nästa månad, om ...»
»Om, jai Det är bestämdt mycket bättre att du
betalar dem i dag.»
»Ja, det tror jagi Men hur ska det gå till?»
»Så här hade jag tänkt,» svarade Villner helt
lakoniskt och räknade upp ytterligare fem sedlar på
hundra kronor hvardera, hvilka han lade på bordet
framför den förvånade vännen, som inte visste om han
skulle våga tro sina ögon.
»Kan . .. kan du verkligen vara af med . . . med så
mycket, Knut?» frågade han slutligen tvekande.
»Ja naturligtvis, annars erbjöd jag dig dem inte!»
svarade Villner. »Du ska veta, jag sålde ju ett hus i
går — talte jag inte om det för dig?»
»Jo — jag tror väl. Men förtjänar man så mycket
på det då?» frågade Klint och såg ännu lika tvekande
på sedlarna.
»Åja, ibland,» svarade Villner litet vårdslöst, i
vanlig agentstil; »ser du, när det vill sig, sål Den här
gången var det två som ville åt samma hus, och
därför bjödo de öfver hvarann, förstår du. Följden var
den att jag håfvade in tre tusen femhundra i ett varp,
och därför kan jag mycket väl göra dig den här lilla
tjänsten.»
»Men jag vet ju inte när jag kan betala dig!»
»Det gör ingenting. Jag tror på dig, ser du, och
det kommer alltid den dagen, då du kan det.»
»Ja, jag undrar det, jagl» utbrast Klint och for
med handen genom håret. »Ack, hvarför blef jag inte
affärsman i stället för läkare — husagent till exempel!
Det hade bestämdt varit mycket klokare.»
»Det får du ursäkta att jag inte tror,» inföll Villner
betänksamt. »Hus sälja sig minsann inte själfva, skall
du tro. Du har inte en aning om, hur man får springa,
prata, skrodera och vända ut och in på sig innan man
får en landtbrukare, som lurat sig på tullarna, att köpa
ett hus i sta’n. Och innan man får en husägare att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
